För att han nåt att göra de senaste månaderna så har jag läst in en kurs bara för att.

Och idag är det typ slut, med alltihop!

Skolan är bortgjord och jag kommer antagligen aldrig mer att sätta mig i skolbänken.

Det är med blandade känslor som jag idag går på avslutningslunch med den bästa mentorn/läraren man kan ha. Han har varit med sen dag 1 på gymnasiet och mediaprogrammet, sedan vidare till MediaEnter och MediaVux och även efter den tiden fram till nu. Det är några år om man säger så..

Jag har under hela min senare del av livet haft något att "höra till" och även om jag inte har gått på mediaprogrammet på bra länge så har det ändå varit där jag har spenderat mina skoltimmar mest. Jag har trivts så himla bra där. Mediaprogrammet här är som en enda stor jättefamilj. Alla känner alla och personalen är helt underbar!

Så det är med viss sorg i hjärtat som jag lämnar min mediafamilj och går vidare.

Jag kommer inte längre ha den där tillhörigheten till något och bara DET känns så sjukt tungt! Egentligen ska man väl va glad för att det äntligen är över.. Men det är jag inte! Jag skulle utan att blinka kunna spendera resten av mitt liv där..

Man kanske skulle ha blitt medialärare?

Nej fy satan.. Plugga är jag trots allt jävligt less på!

Men skulle dörren någongång stå öppen så skulle jag inte tveka..

Nåja, idag är det som sagt slut och det är nu dags att söka sig till något annat att höra till. Man vet vad man har, men man kan aldrig säkert veta vad man får..