Igår kom vi nog ÄNTLIGEN fram till vad vi vill ha i gästrummet/på kontoret.

Vi vill ju ha ett kontor med stil. Det ska kännas riktigt fräscht och riktigt härligt att bara komma in i. Det ska vara ett rum där man VILL spendera tid och där man trivs.

Just nu är det bara ett 50 år gammalt rum (minst!) där en vägg har slagits igen. Så 3 av väggarna är fult beige-randiga med en ful board uppe vid taket. Usch för board! Finns det något som är mer ute nu så säg!

Sen är den fjärde väggen endast en gipsvägg. Vi har prioriterat bort det här rummet då vi har tyckt att det har varit viktigare att få till det på andra ställen först. Och det är det fortfarande, men vi har ju inte ens vetat hur vi vill ha det här inne innan.

Men nu så!

Jag har länge sagt vitt vitt VITT! Jag älskar vitt och skulle LÄTT kunna ha alla rum helt vita. Men Daniel delar inte riktigt den uppfattningen med mig.. Han vill ha färg och varmt och mysigt och ja.. Men för det behöver man väl inte ha massa färg på väggarna?! Det räcker väl med att ha färg på det man stoppar in i rummen. Eller...?

Igår la jag iaf fram den helt briljanta idén med vita (så klart!) väggar, men för att få in färg och lite värme så kan man slänga in en fet heltäckningmatta i nån mysig färg. Typ i grönt. Eller kanske i grått? Och jag tror han nappade. Rejält! Det verkar verkligen som att han tyckte att min idé här var super!

Jag tänkte mig då nånting i stil med det här under!  

Fast då inte fullt lika mycket grönt, eller vilken färg vi nu vill ha.

Tjusigt huh? :D

Nu är barnen hemma. Jag har sovit några timmar (vilket jag inte direkt blev piggare av) så nu ska vi parkera oss framför barnvakten (tn:n) igen och viiiilaaa! För sen lär det behövas en hel hink med energi för att få till nåt ätbart också..

Det sista som hände igår innan vi intog liggläge i sängen var att jag stoppade i mig mina smärtstillande. Det tog en liten stund innan dom hade börjat verka riktigt men när dom väl tog så somnade jag gott i den skönaste famnen jag vet.. Min Daniel, mitt ljus!

Sov hårt och drömmlöst fram till 4-5 nångång då jag vaknade av att värken var på väg tillbaka. Men det hade ännu inte hunnit bli outhärdligt så jag lyckades somna om en stund till. Vaknade sedan av väckaren. Stängde av den och tänkte kliva upp och ta mina piller, men lyckades somna om en stund till. Skulle inte ha gjort...

När jag vaknade till på riktigt sen så var det på vippen att jag började storböla på riktigt. PAIN!!! Så in i helvete.. Hade så ont så jag skakade och klarade nästan inte att bara lyfta telefonen och ringa dagis och skola för att meddela att barnen skulle komma tillbaka idag.

Idag skulle nämligen min snälla far ställa upp och skjutsa för att dom skulle kunna komma iväg. 

Det har nu gått nästan en vecka sedan insjuknandet. Och visst är jag bättre. Men det är den här jävla värken överallt! Känns precis som benhinneinflammation, fast överallt! Armarna, käkarna, ryggen, axlarna, nacken, benen... Armarna och händerna är värst.

Och trots överdosen i söndags så har jag fått lov att börja med dom smärtstillande igen. Fast i en betydligt lägre dos. Utan dom skulle jag inte stå ut nu..

Var till doktorn igen i tisdags för lite mer provtagningar och så. Och det känns som att jag fick dödsdomen där. Fick berättat för mig att jag mer eller mindre kommer må så här i 2 och kanske tom 3 veckor till. Snabbsänkan hade iaf gått ner från omätbart hög (ja den var högre än vad dom kunde mäta till i lördags) till 140. Bättre alltså, men fortfarande väldigt hög..

Sen är det ju bara att hoppas på att proverna inte visar på nåt mer..

Det enda jag längtar efter nu är att slippa värken. Tröttheten kan jag stå ut med, men att antingen gå omkring och vara småfull på tabletter eller ha sån värk att man inte kan stå, är jag så grönjävla less på nu.

Daniel fyller år på lördag så hoppas på att må lite bättre tills dess. Kan bli jobbigt med gäster annars.. Om inte så är det bara att bita ihop.

Nu ska jag ta mitt täcke och bädda ner mig i soffan framför tv:n och förhoppningsvis somna en stund innan barnen kommer hem igen.