Vinter och våra vattenledningar är två saker som man helt enkelt ska försöka låta bli att kombinera så långt det är möjligt. 

Första vintern vi hade huset frös vattnet i februari när den sista köldknäppen kom. Det var då lite mer än 30 minusgrader. Det var nog det värsta jag varit med om. Våran elektriker (jag säger våran, för det är bara honom vi anlitar) var fullbokad och kunde inte komma förns två dagar senare. Dyrt som fasen är det också då det är ett ganska riskfyllt jobb att tina en vattenledning med el.

Jag minns att jag vaknade på lördagsmorgonen av att Daniel klev upp och gick in på toaletten som ligger vägg i vägg med vårt sovrum. Efter en stund började han svära, högt, och jag trodde att toapappret var slut.

När han en stund senare småsprang nedför trappen stärktes mina misstankar om toapappret. Strax därpå sprang han tillbaka upp för trappen och in på toaletten. Det blev tvärtyst där inne och efter en stund hör jag fotsteg utanför sovrumsdörren, och in sticker snart Daniels bleka ansikte. Han berättade att vattnet hade frusit och jag kände hur jag blev alldeles kall. Jag visste ju att det skulle bli dyrt. Och dessutom var det helg.

Strax därpå stannade även pannan till bergvärmepumpen och huset blev snabbt väldigt kallt. Det var ju ändå, som sagt, mer än 30 grader kallt. 

Hur som helst. Helgen gick och på söndag eftermiddag kom vår Elektriker. Bengt, Jesus Bengan, Våglund fixade vattnet och pannan i en handvändning. 

Det är nu två år sedan. 

Tillbaks till nu, så att säga.. 

På fredag eftermiddag kommer vi hem efter att ha jobbat långfredag. Klockan är typ 17:30, det är endast 18 minusgrader, och vi ska börja med käket.

Daniel slår på kranen och ut kommer vatten. Men bara lite, för ganska snart slutar det att rinna. Panik! Det knyter sig i magen och jag får svårt att andas. Som vanligt skulle jag nog säga, det blir så när jag blir stressad. Arg kan jag bli också. Förbannat jävla skitarg. 

Jag vet att det är fredagkväll och att folk måste få vara lediga utanför sin arbetstid, men det skiter jag i, så jag greppar luren och ringer Bengan.

Han låter nästan glad när jag ringer och förstår direkt vad det är jag vill. Vår fina elektriker. Tyvärr kan han inte komma direkt, men tidigt på lördagmorgon ska han komma. Klockan 8. 

Eftersom pannan stannade sist vattnet frös så vågar jag inte ha barnen hemma. Dom får sova över hos sin mormor. Vi lämnar barnen och åker hem och blir genast påminda om alla problem som uppstår när man inte har tillgång till vatten som man är van. Bara det där med att gå på toaletten blir ju nästan omöjligt. 

Fredagskvällen passerar utan att pannan stannar och som lovat kommer Bengan på lördagsmorgonen, prick klockan 8. Punktlig minsann!

Han koppar på sin utrustning och några minuter senare så har ledningen tinat igen . Tusen tusen tack Bengan! 

Det är så att vi kallar Bengan för Jesus av den enkla anledningen att när vattnet frös sist, den där gången för två år sedan, så skrev jag här i bloggen att "Om Peter Forsberg är Gud så är banne mig Bengt Våglund Jesus!".

Det blev minst sagt uppmäksammat och Bengan säger sig vara både stolt och tacksam för den meningen. Och hörru Bengan, jag vet att du kommer läsa det här, så sug åt dig! Vi är också tacksamma, för att du rycker ut och räddar oss ur de knepigaste situatioinerna, när helst allt händer.

Nu gruvar vi oss inför den dagen som Bengan, GUD FÖRBJUDE (!!!!) går i pension. Då finns det ingen kvar på orten som kan hjälpa oss med frusna ledningar på det sätt som han gör.

Vilket i sin tur leder oss in på nya framtida projekt. Vi måste gräva upp hela gården och byta vattenledningarna och lägga i en värmekabel. Frivilliga hjälpredor anmäler sig till antingen Daniel eller eller mig. 

För att gå till något trevligare.

Sedan en tid tillbaka (november) fick jag ÄNTLIGEN min tillsvidareanställning! :D

Och nu till något nästan lika trevligt.

Dagens middag blir en av mina absoluta favoriter. På spisen står en ratatouille och puttrar och den luktar ASGOTT! 

Puss och hej, leverpastej!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu kompisar har vi börjat projekta igen. Friggen har fått ny färg, den var fult gul med vita knutar, men nu är den vit med grå knutar. Mycket bättre så tycker vi.    Sen så stöp vi, bokstavligt talat, över en sommarstuga för ett tag sedan. Ett su...

Ni som känner oss vet att vi har levt under lite press under en längre tid. Jag ställde ett ultimatum på en gravt alkoholiserad och mentalt sjuk släkting, att det var dags att välja. Söka hjälp, eller förlora oss. Den här släktingen valde att reage...

Hej hej bloggen! Vi har haft lite bloggtorka, så att säga, men nu är det dags för en uppdatering.   För exakt tre veckor sedan började vi riva den gamla altanen, och nu har vi snott ihop en ny. Tänkte därför bara titta in för att fylla på med l...

Som rubriken lyder. I helgen har vi haft spökfest. Eller vi och vi, Julia har. För länge sedan började hon tjata om att få ha en liten fest. Och lagom tills vi fått både hål i huvudet och blödande öron så slog vi till och bjöd in några tjejer. ...

Igår blev dotterns hamster, Pärlan, plötsligt sjuk. Hon hade ingen balans, ramlade omkull när hon försökte gå, var svag och verkade väldigt förvirrad. Hon kröp omkring och försökte emellanåt äta av spånet. Jag försökte pigga upp henne lite med lite a...