Känner mig än en gång vilsen. Men tillfreds.

Kommer alltid till samma slutsats.

Det finns ingen som kan göra dig så illa som dem som står dig allra närmast..

In the shadows awakes the desire

But you know that you can't realize
And the pressure will just keep rising
Now the heat is on

It's too late, there is no way around it
You will see for yourself many times
In the end you will give up the fighting
Unescapable

'Cause you're losing your mind and you sleep in the heart of the lies

Where is the edge of your darkest emotions?
Why does it all survive?
Where is the light of your deepest devotions?
I pray that it's still alive

It's the rule that you live by and die for
It's the one thing you can't deny
Even though you don't know what the price is
It is justified

So much more that you've got left to fight for
But it still doesn't change who you are
There is no fear you'll ever give in to
You're untouchable

You can't stop yourself
Don't want to feel
Don't want to see what you've become

You can't walk away
From who you are
Never give in

Where is the edge of your darkest emotions?
Why does it all survive?
Where is the light of your deepest devotions?
I pray that it's still alive.

Where is the edge.

Kan lugnt säga att det är länge sedan humöret var så förbannat dåligt som det är idag. Och att det dessutom inte är alla dagar man tvingas hämta hem barnen med poliseskort. Allt för att en enda människa, trots tonvis med varningar, inte har vett nog att se till att ungarna inte ska behöva ha kontakt med, och umågs med, aktiva missbrukare. 

Det här övergår mitt förstånd så till den milda grad att jag tror jag blir tokig på riktigt. 

Vad hände med självbevarelsedriften? Och vad hände med barnens bästa?! ..Ibland undrar man ju. 

Folk har inte med det här att göra, men det skiter jag fullständigt i. För nu är tålamodet är SLUT. 

Jag har tigit, skyddat och förskönat i tillräckligt många år. Till slut orkar man helt enkelt inte mer..