Min son Alvin har en bästis, som heter Bittan. Hon är en zebra-björn. Han fick henne när han slutade med nappen och sedan den dagen har hon varit en del av familjen.

Alvin älskar Bittan. Och Bittan älskar Alvin, förstås.

Hon brukar få följa med nästan överallt. Oftast till dagis.

I fredags glömde han henne där. Det var okej tyckte Alvin. hon kunde få sova där över helgen. Men visst skulle han sakna henne, eftersom det tydligen kan vara väldigt svårt att somna om man inte får skeda med sin absoluta favorit-älskling.

Hur som helst. I morse var Alvin extra glad att åka till dagis. Bittan satt ju på hyllan och väntade på honom.

Han skuttade in på dagis, sa "Hej och god morgon" till fröken och fortsatte sedan i rask takt mot hyllan. Nästan framme pep han fram "BITTAN". Herrege, han hade saknat henne så.

Men glädjen blev kortvarig. På hyllan fanns ingen Bittan. Bara ryggan..

Vi berättade för fröken om den hemska upptäckten. Att Bittan var borta. Men Alvin var säker på att det var på dagis han hade glömt henne. Han blev hemskt ledsen och var väldigt nära gråten när fröken tog med honom till fönstret så han kunde vinka av mig. Hon lovade att de skulle gå på Bittan-jakt, så fort jag hade farit mot jobbet. Det tröstade Alvin något.

Men här hade mitt mammahjärta redan börjat blöda. Min stackars lilla pojke hade kanske förlorat sin allra bästa vän, och Bittan kanske fanns på någon mörk och hemsk plats, alldeles ensam och jätterädd och det fanns inget jag kunde göra. Jag hade gärna stannat kvar där och hjälpt till att leta efter Bittan även om det så skulle ha tagit hela dagen. Men Daniel väntade i bilen. Det var bara att bita ihop och fara.

Hela dagen har den stackars Bittan funnits med mig i tankarna och jag har funderat över vart hon skulle kunna finnas. Jag berättade om Bittan för en kollega och kände hur det stockade sig i halsen. Måtte de inte ha funnit henne, tänkte jag.

Väl tillbaka på dagis, efter jobbet, var det första jag fick höra att Bittan hade kommit till rätta. Hon hade legat och vilat inne på fel avdelning. Mitt hjärta kändes genast mycket lättare och det var precis som om alla världsproblem blåstes bort. 

Ikväll somnade Alvin gott, med Bittan på armen, precis som det ska vara <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu kompisar har vi börjat projekta igen. Friggen har fått ny färg, den var fult gul med vita knutar, men nu är den vit med grå knutar. Mycket bättre så tycker vi.    Sen så stöp vi, bokstavligt talat, över en sommarstuga för ett tag sedan. Ett su...

Ni som känner oss vet att vi har levt under lite press under en längre tid. Jag ställde ett ultimatum på en gravt alkoholiserad och mentalt sjuk släkting, att det var dags att välja. Söka hjälp, eller förlora oss. Den här släktingen valde att reage...

Hej hej bloggen! Vi har haft lite bloggtorka, så att säga, men nu är det dags för en uppdatering.   För exakt tre veckor sedan började vi riva den gamla altanen, och nu har vi snott ihop en ny. Tänkte därför bara titta in för att fylla på med l...

Vinter och våra vattenledningar är två saker som man helt enkelt ska försöka låta bli att kombinera så långt det är möjligt.    Första vintern vi hade huset frös vattnet i februari när den sista köldknäppen kom. Det var då lite mer än 30 minusgra...

Som rubriken lyder. I helgen har vi haft spökfest. Eller vi och vi, Julia har. För länge sedan började hon tjata om att få ha en liten fest. Och lagom tills vi fått både hål i huvudet och blödande öron så slog vi till och bjöd in några tjejer. ...