.. Så var det måndag igen. Alltid lika deprimerande. Förr när jag hade redaktionen att gå till varenda dag så var måndagar bästa dagen på hela veckan. Men nu, nu vaknar man med ångest ist. Fem dagar ska passeras innan man antingen blir utringd på jobb eller hittar på nåt annat roligt.

Annars går veckorna ganska snabbt nu. För ett tag sedan var det ett år sedan huset blev vårt. Ett helt år. Alltså hallå..!?

Vad hände lixom? Vad har vi gjort under det här året egentligen?

Vi kan ju börja vid renoveringarna.

Vi renoverade i 8 veckor (tror jag det var). Vi var här nästan dygnet runt och rev, byggde, spacklade, tapetserade, lade golv och målade. Efter 6 veckor hade vi nästan fått nog. Vi var så trötta så ögonen stod rakt ut på oss. Ändå var det långt kvar. Humöret sjönk snabbt och det kändes som att hur mycket man än gjorde så kom vi aldrig framåt.

Hela tiden hittade vi mer och mer saker som behövde göras.

Att vi sedan hade en hantverkare här som körde sitt eget rejs och sket i nästan allt vi sa, rev väggar som vi bestämt att vi skulle ta senare osv, resulterade i att vi bland annat fick leva med en sjukt ful hall väldigt länge innan vi fick tid över till att fixa till den ordentligt. Hur som...

Vi målade iaf sista lagret med provisorisk färg på väggarna i hallen den 29 november. Dagen efter började jag städa bort allt byggdamm och senare samma dag flyttade vi hit sängarna och soffan.

Trots en sjuhelsikes trötthet och irritationer som gjorde att man nästan kokade de sista veckorna så lyckades vi hålla sams jag och Daniel.

Klarade vi detta så skulle vi klara allt. Och så blev det.

Efter renoveringarna var det inflytt i huset och utflytt ur lgh. Sy gardiner, städa, städa och städa, börja förbereda inför julen. För som om det inte räckte så skulle vi ha julen hos oss. (Gardinerna nedanför var mina första egenhändigt sydda gardiner på massor med år. De blev ganska okej tycker jag!)

Sedan var det nyår. Vi hade den festen också. Och vi brottades i snön halva natten. 

Sedan blev det skoterköp som resulterade i att vi varenda helg åkte skoter. Skoter, skoter och åter skoter var typ allt som stod på agendan hela vintern igenom.

I februari slet jag ut inredningen ur den gamla skrubben/garderoben och målade om.

När man inte längre behövde ha fickorna fulla med skruv så fylldes de med andra nödvändigheter. Som choklad tex.

Tillslut blev det vår. Jag hälsade på min storebror i Uddevalla. Senare invigde vi grillsäsongen samtidigt som det blev bikiniväder.

Sedan blev finaste hunden sjuk innan hon lämnade oss i stor sorg och inte minst saknad.

Sommaren då. Den passerade snabbt. Vi for på en liten semester i början av juli och sedan började jag jobba.

Efter det har allt rullat på i samma takt som nu. Jobb nästan varenda helg.

Renoveringar när andan faller på. Först tog vi hallen och tapetserade om. Och nu sist var det kontoret/gästrummet som fick sig ett litet lyft.

Tycker faktiskt att det varit sjukt häftigt att göra detta. Att köpa ett 210 (då 209) år gammalt hus, riva ut nästan alltihop och bygga nytt på insidan.

Nu har vi bara det halvstora projektet "byta kök och badrummen" kvar. Men det är ingen stress då både köket och badrummen fungerar, även om det är lite gammalt.

Det har varit en otrolig resa och vi har nog lärt oss mycket om inte minst varandra under det här året.

Happ. Då vare snart slut på den här veckan då. Alla taggar om för helg medan jag taggar om för en helg, nästan fullsmetad, med jobb.

Fast här klagas inte. Älskar ju verkligen att jobba.

Men så kommer bästa svägerskan som jag inte träffat på, ja jag vet inte hur länge. Hade helst spenderat hela helgen med henne. Fast å andra sidan så kan jag tvinga med henne till jobbet också (Där ser du Elin, helgen är räddad!)

Ikväll ska här mysas iaf. Vi ska tillverka pumpalyktor och göra spökgodisar och så. Sedan tänkte vi damma på med en jävla massa tacos. Blir nog väldigt mysigt.

Hade vart trevligt att kunna korka upp en vinflarra också, meeen ska det upp och jobbas imorrn så..

Hittade en gammal bild på the three of us.

Daneil Elin och jag. Fasen vad glada vi var! (Två av oss iaf :P)

Detta var första gången jag träffade Daniels gamla pluggkompis Patrik, och jääävlar vilken kväll det blev. Helt underbart!

Dagen efter åkte vi ambulans jag och Daniel efter att han typ svimmat bakom ratten.

Hemskt var det. Minns att jag trodde att han skulle dö där. Finaste männskan som satt sina fötter i ett par skor. Min underbara. Var så rädd att han bara skulle försvinna ifrån mig.

Väl inne på sjukhuset konstaterades vätskebrist och utmattning. Han var helt frisk.

Otroligt lättade blev vi upphämtade, på akuten i Övik, av Daniels kompis några timmar senare.

Idag var jag in på komvux. Satte upp mig på en kurs som jag ska tenta av. Den ska vara klar inom två månader och jag kommer bara kunna plugga på kvartsfart. Hur ska detta gå? Eftersom jag snart börjar som kommunikatör på heltid på ett projekt som vuxenskolan har och dessutom tänkte hinna med att frilansa i samma takt som nu så kan det bli lite tajt. Vart ifrån ska pluggtillfällena komma? På nätterna? .. Och när ska man få tid till allt annat? Som familjen och HUSET och kanske sova lite ibland?!

Men bara man bestämt sig så brukar det gå bra. Och som sagt, det kommer bara vara under en kort period.

Nu ska det städas nån timme innan dotra mi ska hämtas upp efter skolan.

Det är helt sjukt, ungen är sju år och har snart gjort sin första termin i årskurs ett. Vart tog åren vägen?

.. Det har jag!

Somnade jävligt skönt på hjärtats arm och vaknade inte en enda gång förns framåt 6tiden när min finaste kom och puffade på mig för att pussas lite innan han for till jobbet.

Min bästa. Jag älskar dig!

Känner mig vilset tillfreds.

Ur det här kommer jag gå stärkt.

Jag kommer stolt, men sårad, att bära med mig en ny erfarenhet.

Hold your head up high

And this pain will die

Somehow, somewhere, just try..

Jag har blundat länge.

Varit rädd att insikten om verkligheten ska slå undan mina ben.

Jag har hoppats att allt en vacker dag ska vara över.

Men hoppet svek mig. Jag insåg.

Ändå har jag alltid vetat.

Sedan dag ett.

Så står de där. De underbara som tar emot när man faller lite.

I tried to fight for so many years, I've tried
You brought me back to life, changed my world guided me.

I'm free, you are my saviour
I'm free, you are my guiding soul.

Jag ska följa min egen väg.

Noga se mig för innan varje nytt fotsteg.

Det är min tid nu.

I will not be forgotten, this it my time to shine
I've got the scars to prove it, only the strong survive
I'm not afraid of dying, everyone has their time
I've never favored weakness, welcome to the pride...

PMS <3 Emelie..Nä fy fan!

Fast att jag har en sån där dag då man egentligen bara vill lägga sig under täcket och gråta så känner jag mig samtidigt upplyft. Eller vad man ska säga. Befriad kanske?

Igår tog jag ett beslut om att släppa kontakten med dem som egentligen bara stjäl min energi och får mig att må dåligt. Samtidigt rök en kontakt som funnits med i hela mitt liv. Lite tungt, men samtidigt väldigt befriande.

Nu känner jag mig bara ännu mer tacksam över dem som verkligen får mig att må bra.

Att jag har Daniel vid min sida är något som jag knappt har fattat än. Han är min. Bara min. Jag älskar honom och han älskar mig (hur det nu går till). Hur som helst, han finns i mitt liv och det hoppas jag att han gör så länge vi lever.

I helgen har jag jobbat men när vi fick lite tid över så tog vi med oss vår fina vän Marina på årets sista utflykt till rotsidan. Där rastade vi kamerorna ordentligt, fikade och mådde förbannat gott.  

You rock my world!

(En bild med självutlösaren)

Idag har jag bytardagsfyndat och snart kommer mamma hit. Då tar vi en skogspromenad med barnen och finaste fröken Dövöra (hunden).

Ikväll åker hjärtat och glor på hockey med en kompis. Jag tänker köra ett Tre kronor rejs med mig själv så skiten tar slut nån gång (Är inne på sista säsongen så nu börjar det bli liiite tjatigt) och man kan börja på nåt annat ist.

Vi har fått tillökning i familjen.

Efter att Saga flyttat ifrån oss efter diverse problem så har vi (mest jag men lite Daniel också) varit sugna på en ny. Vi har dock varit lite skeptiska då det blev så in i helvete med problem när Sagan bodde här. Fast å andra sidan så var hon ju faktiskt inte frisk heller. Nåja..

Igår kom hon. En söt liten gulvit tös. Hon brummar som en liten traktor och sover inte gärna själv. Ibland måste man till och med gå och lägga sig med henne för att hon ska kunna somna.

På ett dygn har hon bott in sig ordentligt och börjar även att närma sig den gamla och ganska sura tanten med bättre och bättre resultat. Hon leker med barnen och vill väldigt gärna sitta på en axel på oss vuxna. Även när vi är uppe och går.

Här är hon.

Vi har funderat fram och tillbaka på namn och kommit fram till att Selma (eller Semla, det står oavgjort mellan namnen) nog är det bästa. Hittills i alla fall :)

I lördags var vi på Birsta. Tog en sväng in på BauHaus för att köpa tak till växthuset. Där hade de utförsäljning på tapeter. Och vi som är så där dööödligt bra på att impulshandla just tapeter. Så vart det.

Vi har ju filat lite på kontoret/gästrummet (Elins rum) ganska länge. Målat nån vägg, lagt det åt sidag, tagit en vägg till osv. Nu när det fanns ruskigt billiga och fina tapeter så kände vi att renoveringsnerven började klia på riktigt.

Det var dags att ta itu med kontoret.

Istället för den kalla "vanliga" vita som vi har överallt så köpte vi en hink med antikvit. Och sen blev det två rullar stormönstrad strukturtapet. En ny dammsuagare blev det också. Och helt plötsligt blev det roligt att dammsuga.

Hela söndagen grejade vi där inne. Spacklade, målade väggar, tak och lister och sent på söndagkväll kom även tapeten upp.

För att vara ett 210 år gammalt hus med inte en endaste rak vägg så blev det väldigt fint.

Tidigare var det en 40-tals tapet som blivit gul efter 50 år av inomhusrökning.

Vi är väldigt medvetna om att man egentligen inte ska ha fondvägg längre. Det är en passerad historia vid det här laget. Men det struntade vi fullständigt i.