Så har den allra sista semesterdagen passerat. Fyra långa veckor har gått och jag saknar verkligen att jobba. Min kropp behöver det. Min hjärna behöver det. Annars blire bara pannkaka. 

Vi startade semestern med en sju helsikes personalfest fredagen den 29:e Juni. Har nog aldrig varit så bakis som efter den där festen. När jag vaknade på måndagen tänkte jag Det kan inte vara sant!!! Jag var fortfarande "sjuk" efter festligheterna.

Samma kväll blev jag jätteförkyld. Hostade och snörvlade i en vecka. Sen kom febern som ett brev på posten. Fick tom sjukskriva mig under hela min andra semestervecka. Till helgen där mådde jag lite bättre så vi drog iväg på en tältsemester till Dalarna. Emil var med, så klart. Vad vore en tältsemester utan Emil?

Natt nummer ett och två gick bra. Men efter tredje natten hade min förkylning, med tillhörande feber, tagit om.

Åkte hem och snörvlade resten av den veckan med. Apkul, verkligen.

Sen i lördags blev det bröllopsfest. Mycket trevligt!

På tisdag började bilen att ryka väldigt underligt när vi svängde ut från en affär. Vi stängde av och nästa gång vi startade så var röken borta. Men min hjärna (som det iofs spökar i) hann transportera mig tillbaka till den där morgonen i februari. Då vi vaknade till bilen som stod i lågor. Panik, ångest och allt möjligt hann gå igenom mig inom loppet av några sekunder. Hemska känsla. Hemska hjärna.

Sen hade vi suttit och spanat på vädret efter en mulen dag att spendera i Sundsvall för presentshopping inför sonens födelsedag nästa vecka. Onsdagen skulle, enligt min apdåliga väder-app, bli sämre. Då skulle vi åka (Onsdagen blev typ varmaste dagen på hela sommaren).

Brummade iväg. Lämnade barnen hos deras mormor och när vi skulle åka vidare därifrån blev det samma jävla skitmoln, när vi startade bilen, som dagen innan.

Blev en sväng till styvfar som är bilmekaniker och det visade sig vara turbon som var väldigt nära döden. FÖRBANNAT! Satans gammbilar. Nu kommer vi aldrig kunna sälja saaben.

Det blev alldeles för mycket pengar utlagda på en bil som egentligen är alldeles för gammal. Men nu står han hur som helst på verkstan igen.

Vi har som vanligt turen på vår sida. Inte.

Denna allra sista semesterkväll spenderades på andra sidan viken, hos fina vänner. Lite vin/öl för oss vuxna och lek för barnen. När klockan började bli läggdags gick jag och barnen hem. Daniel lämnade jag kvar. Så jag fick ta hand om köket lite. Mest för att kunna poppa min egen musik, som Daniel inte är fullt lika förtjust i som jag. Och sjunga, eller yla, i diskborsten. Typ.

Trots allt mår jag bra nu!

ÄNTLIGEN blev det semester! Helt underbart. Vi behövde lite vila.

Vad har hänt sedan sist?

Jag har hunnit bli gudmor till världens finaste guldklimp. Josefin heter hon, är snart åtta månader och det gosigaste som finns.

Annars har det inte hänt så mycket förutom att vi, innan vi gick på semester, hann med ännu en impulsrenovering. Den här gången var det köket som fick sig ett facelift. Vi valde att behålla de gamla 50-tals stommarna och luckorna. Golvet var inte helt gammalt så även det fick vara kvar. Inte heller spisen behöver pensioneras ännu. Men resten är (snart) gjort.

Naturligtvis så ville jag sprutmåla luckorna. Sagt och gjort. Fast efter fjärde luckan skar kompressorn så det blev inte så mycket med det om man säger så.

Hur som helst så har de, provisoriskt, beige-målade luckorna blivit vitlackade.

Kaklet som vi hade har jag dött åt varenda dag i ett och ett halvt år så det var bland det första jag beställde hem. De gamla plattorna var 25*25 cm. De var beige och räfflade och hade stora fula blommor men någon konstig struktur. Desstom fanns det inte ens nån fog... (Öööh!?)

De nya är små, rättare sagt 10*5 cm, och vita. Och det är inte kakel, utan klinker. Till det har vi en mörkgrå fog. Jättefint!

Sen drog vi på IKEA, underbara IKEA, och köpte en ny fläkt. En rostfri med kåpa istället för den gamla gulnade inbyggnadsfläkten som inte ens gick att ta isär och rengöra ordentligt. Passade på och köpte en sån där lysgrej och elkontakt som man har ovanför diskbänken också så vi äntligen fick bort det äckliga lysröret där. Hatar lysrör. På riktigt.

Samtidigt gjorde vi BauHaus. Nya tapeter och bänkskivor blev det där. Ekskivor! De gamla var spånplattor med, heter det folie? Som skulle föreställa marmor.. Inte okej.

Sen blev det byggmax för införskaffning av spont så Daniel tillslut fick sin bröstning.

Vi levde i ett helt otroligt renoveringskaos i två veckor. Igen. Efter typ fjärde dagen började jag att fundera på vad i helvete jag hade gett mig in på. Och inte för att skryta eller så, men jag gjorde nästan allt själv. Utom eldragning och upphängning av fläkt och lite småfix. Kapade bänkskivorna gjorde jag inte heller. Det tordes jag inte.

Det var första gången jag kaklade och med tanke på att vi har en halvskev timmervägg bakom så tycker jag att det vart helt okej. Inte helt rakt på alla ställen, men vafan, det ska väl vara lite hemmagjort iaf? Skulle vi ha fixat väggen så den blev rak hade vilken metod som helst byggt så pass mycket att det inte hade gått ihop med diskbänken nedanför.

Kvar att göra nu då?

Vi väntar fortfarande, efter flera veckor, på nya elkontakter, strömbrytare och sånt. De skulle egentligen ha kommit för länge sedan. Men de vi skulle köpa dem av hade tydligen lite strul med sin leverantör. Så typiskt. Sen ska vi byta vattenkran också. Kylskåpet ska också bytas, och micron. I övrigt är det klart.

Här kommer iaf lite bilder. Det finns några bilder här i bloggen någonstans på hur det såg ut innan. Får jag gissa så skulle jag säga att de finns i början av dec 2010. Den som vill se får leta själv.

Själva "köksdelen".

Lite närmare. Här syns det nya lyset :)

 Åt andra hållet. Jag ÄLSKAR verkligen tapeten!!! Och nu ser jag att ena luckan är öppen. Det bjur jag på.

Tredje väggen. Massa skräp, men det där är våran källsorteringshörna. Eller vad man ska säga.

Klockan är en födelsedagspresent från bästa svärfar och hans fina dam. Passar som handen i handsken!