Nu äre klart. Nu är jag anställd PÅ RIKTIGT!

Det där med att städa är inte riktigt min grej. Nog för att man tagit tag i saken ändå, men gillar det gör jag då INTE!

Men idag känns allt lätt. Så jag ser nästan fram emot att plocka fram städattiraljerna och städa utav bara helvete.

I år hade vi bestämt att adventgrejorna inte skulle få komma fram förns idag (dagen före första advent). Men igår kväll kunde jag inte hålla mig längre. La några timmar på gardinstrykning och medans finaste hjärtat dog lite i soffan passade jag på att klättra omkring i fönstrena och byta gardiner och allt sånt där. Hann dock bara med två av rummen innan klockan blev för mycket.

Så idag medan Daniel och bästa svärfar leker flyttgubbar med Elin så tar jag och skruttarna resten. Och bakar pepparkakor.

Nu känns hela världen lätt att leva med. En stor tyngd någonstans där inne i bröstet har lättat och en ännu stärre spärr har släppt. Det är en sån otrolig lättnad att man ska slippa oroa sig för hur många arbetspass man ska bli uppbokad på, hur kommande månad ska se ut. Det har varit så tungt att aldig veta säkert. 

I och med att beskedet kom i onsdags har jag gått runt och varit gråtmild nästan dygnet runt. Får verkligen anstränga mig för att inte börja böla.

Det räcker med att jag ser på Daniel och påminns om vilket fantastiskt liv vi har tillsammans, att barnen säger nåt gulligt, eller att jag helt enkelt kommer på att framtiden kommer att se väldigt annorlunda ut.

När allt var klart skrev jag ett inlägg på facebook, vilket redaktören på tidningen kommenterade och undrade om jag ändå kunde vara kvar på tidningen. Det var första gången som tårarna kom. Självklart (!!!) kommer jag att vara kvar på tidningen så mycket jag bara kan och orkar. Underbara tidningen, underbara redaktionen. Där har jag lärt mig så mycket. Och även om jag inte förstog det först, så har jag vuxit otroligt mycket som person sedan jag började där. Den kommer jag inte att lämna i första taget.

Känns som om det blir väldigt mycket inlägg om jobb nu. Men det får ni nog stå ut med ett tag till. Det är länge sen jag var så här glad över något! :)

Ännu en så gott som sömnlös natt har passerat. Tankarna snurrar och det går verkligen inte att komma till ro fast att det sticker i ögonen av trötthet.

Hur gick det till? Vad var det jag gjorde under helgen och som var så bra?

..Självförtroendet kan verkligen inte vara det bästa. För istället för att bara vara hysteriskt glad (vilket jag givetvis är) så måste jag också ifrågasätta min (uppenbarligen braiga) insats  och deras beslut. Analysera lite liksom.

Lagom tills det är läggdags på söndagkväll så kanske poletten trillar ner. Eller kanske på måndag morgon. Men tills dess kommer jag att fortsätta att gå runt och antingen gapa som en fågelholk eller sväva bland molnen.

Nu är det bara att luta sig tillbaka och se vad som händer, slappna av och njuta av medvinden.

Det går bra nu!

Sakta men säkert, efter diverse hysterisa fnitteranfall och en så gott som sömnlös natt, så börjar det gå upp för mig att det faktiskt är på riktigt. Jag drömmer inte. Det är nu det händer!

När Daniel igår skickades hem med papper som skulle fyllas i, om personnummer och kontonummer och storlek på "uniformen" och så, då vart allt plötsligt väldigt verkligt. "CHECKLISTA - NYANSTÄLLD PERSONAL" stog det på papprena. Kan ni förstå? ..Nä tänkte väl det! För det har som sagt vi också svårt för.

Hur som helst. Idag har jag snusat på nybakt bebis. Så liten, så söt! Har verkligen mina jättar vart så där småa en gång? ..Öhm, inte vad jag minns iaf. Visserligen vägde faktiskt mina några hekton mer men ändå.

Kameran följde iaf med och den stolta storasystern på snart 4 år posade fint med den lilla så jag fick ta några bilder. 

Till helgen är det första advent och Elin kommer hem för sista gången. På söndag åker hon tillbaka till Egypten för att spendera sitt andra vinterhalvår där. Tomt kommer det bli. Men nu kan vi ju det här så förhoppningsvis blir det inte lika känslosamt som förra gången :P

Nu är det någon som ropar. Måste vara tvätten!?

Helvete!! Jag tror jag dööör. På riktigt! Det är tamefan inte sant. Kan inte förstå hur det gick till, men jag har fått JOBB! Ett riktigt jobb! Det blev ett jävla lappkast i karriären men fy fan vad skönt allt känns nu.

Så här var det.

Under helgen extraknäckade vi på Daniels jobb. Och tydligen så skötte jag mig fint för idag fick jag en förfrågan om jag ville komma och jobba för dem.

I morse fick jag ett sms om att det smiddes planer och någon timme senare var allt klart. De hade skakat fram ett jobb åt mig. Sjuuukt najs! Behövde ju inte ens söka. Därför känns det så otroligt overkligt. Kan verkligen inte förstå.

...Jag börjar på måndag!

Lyckan är total!

Inget vik, ingen frilans, inget tillfälligt och inget behovs. En riktig anställning.

Idag är en jävligt bra dag!

Mjaa, så var det ju det där med att jobba ja..

Trodde i mitt stilla sinne att jag bara skulle behöva gå ut några timmar på tidingen under lördagen. Men icke!

Kan nog räkna på en hand hur många timmar vi vart lediga (och inte sovit alltså) den här helgen. Jag åtminstone. Daniel fick ju vara ledig på lördagkväll iaf. Alltid nåt! 

Fast samtidigt har det varit väldigt roligt. Jag har ju fått leka industriarbetare nästan hela helgen. Och hörrni det är inte fy skam!

Nu känns tyvärr fredagen väldigt avlägsen. Kommer att gå som i dvala resten av veckan, om jag inte lyckas ta en ofrivillig powernap på kontoret, meeen den ska vi inte sikta på.

För övrigt har jag fått äran att stöta på den största jubelidioten som satt sina fötter i ett par skor. Aldrig tidigare har man ens kunnat ana att någon kan vara så pantad som denna människa. Helt otroligt. Det är en typ som aldirg funnits i våra liv så det är ju ingen här som behöver ta åt sig eller så.

Man blir bara chockad över hur illa ställt det faktiskt är hos vissa. Ja herrejisses. Vart är värlen på väg?

I gårdagens inlägg beskrev jag min tidsbrist till bloggen (ganksa kortfattat men ändå) och att jag antagligen inte skulle hinna uppdatera innan helgen. Men vafan, har lunch nu och då kan man lika gärna passa på ist för att sitta och rulla tummarna.

Som sagt så jobbas det väldigt mycket här nu. Daniel jobbar över med jämna mellanrum och jag jobbar dels på det "vanliga" stället med planeringar och andra spännande ting, och sedan blir det något pass på tidningen då och då. Tidningen skulle jag aldrig kunna tacka nej till. Inte ens om jag jobbar heldag på vanliga stället och går ut på nästa pass direkt efteråt. Att få jobba lite extra där är ju hur roligt som helst!

Så kommer det att bli idag. Dubbelpass alltså.

Ska göra ett bildreportage under kvällen och räknar med att komma hem sent. Det lär bli något liknande imorn också. Fast inte alls lika sent hoppas jag.

Nu över till något helt annat.

För några veckor sedan började jag få någon form av känslor som jag inte riktigt var bekant med. Men jag kände igen dem. Kanske från när jag var riktigt liten? En varm känsla och allt bara kändes mysigt. Den har återkommit lite då och då och främst under eftermiddagarna när mörkret börjar falla och senare under kvällarna. Sakta men säkert har det gått upp för mig att det är julkänslor som har intagit min kropp. Det har inte hänt på många många många år. Helt otroligt!

Det enda jag längtar efter är att få pyssla med knoddsen och piffa och så (som jag oftast inte gillar annars).

Har även bestämt att jag inte tänkter lyssna på min släkt som har väldiga problem med att kunna dela upp jularna. Alla ska tydligen träffas på julafton och punkt slut. Det är som ingen som har tänkt på att vi har typ 4 familjer som vill träffa oss och nästan alla har samma problem. Jag tänker stå fast vid att jag tänker spendera min jul på ETT ställe och tänker inte ha dåligt samvete för att några tycker att jag "väljer bort dem".

Vår förra jul var den enda braiga jag har haft sedan jag var riktigt liten. Och jag tänker inte låta några egoister förstöra några fler jular. Det är inte längre hållbart att åka runt på 3-4 olika ställen under JULAFTON för att det är just då som alla till vilket pris som helst SKA träffas. Och hallå juldan då liksom!? Och annandan! Det är jul i tre dagar.

Sedan tycker vissa att VÅR familja ska dela på sig för att vara på flera olika ställen. "Man behöver inte spendera julen tillsammans bara för att man bor ihop". Men nähä!? Tänk om det råkar vara just det jag vill? Vara med dem som betyder mest av allt?! Jag vill vara med Daniel, alla dagar om året, resten av mitt liv! Och så även på julafton. Förra året var det en del av de våra som stod helt utanför medan alla andra var hemma hos oss. Vi tänkte spendera julen hos dem. Utan krav och utan dåligt samvete.

Det finns fler dagar, det kommer fler jular. Ingen av oss avlider av att inte ses under julafton ett år.

Jisses vilket gnäll det vart.

Men hur som helst så är det så här det är. Barnen ska inte ens vara hemma under julen. Så varför kan inte vi få göra bara det vi vill? Förstår inte alls den här hysterin runt jul. Om jag någonsin blir likadan när jag blir äldre så hoppas jag att nån ger mig en smäll och säger åt mig på skarpen. För det är fasen inte roligt att vara den där som alltid ska anpassa sig efter resten av släkten. Vid precis alla storhelger. Jag har inte bott hemma på snart åtta år. När ska jag få anpassa mig efter min egen familj och vår gemensamma vilja?

...Från och med nu!

.. Men jag pallar inte att uppdatera. Jobbar så in i norden så det är svårt att hitta tider för annat än familjen som det ser ut nu. Men snart, kanske i helgen, kommer det en uppdatering. Det beror på hur det ser ut på jobbfronten.

STAY TUNED!