ÄNTLIGEN verkar det som om magsjukan har gett med sig på riktigt! Alla är friska och glada igen så nu väntar vi bara på att smittorisken ska gå över, vilket den gör idag. 48 timmar efter sista kräkningen äre väl?

Det går framåt! Iaf bland sjukdommarna.. För ett par veckor sedan drabbades sonen av magsjuka, strax därpå kom influensan till bägge barnen. Sen hann vi vara friska i några få dagar innan det var dags för magsjuka igen förra torsdagen.

Hela familjen ligger som klubbade just nu, men inte jag. Jag har "bara" lite feber, men det kan man ta..

Går bara och väntar på att trilla dit jag med. Fast har man klarat sig så här länge så kanske man inte får det alls?

Trött nu..

Mitt i allt vad sjukdommar och jävulskap heter så finns det iaf ett litet ljus, som säkta men säkert kommer närmare. På torsdag sätter jag mig på tåget för korsa hela sverige på diagonalen. Kommer hem igen natten till tisdag nästa vecka.

Ska bli så himla skönt att få komma iväg och "vila upp sig lite". Det kommer säkert inte bli så mycket vila, men ändå :)

Har bara, som vanligt när man ska åka bort, JÄTTE problem med vad jag ska ta med mig, vilken väska man ska ha och så. En rullbar, eller en jätteryggsäck? Ska datorn få följa med?.. Antagligen inte.. Hur mycket kläder behöver man, VAD för SORTS kläder behöver man? Vädret är ju inte samma här som där. Kameran! Laddare till både kamera och mobil, MOBILEN! sminkväskan!!! Hårgrejjerna.. Ne.. Sånt här får man huvudvärk av :P

Idag har vi tagit en långtur med Phazern. Kan ha varit sista svängen för säsongen?

Blåste spiken gjorde det allt, men vad stoppar 3 st hårdingar i jakten på upplevelser? Inte blåsten iaf!!!

Efter skotringen blev det lite införskaffning av föda. Vilket resulterade i burritos och nåra glas vin!

Nu blire lite mer vin, karra, film och MYS med Emil, Marina och Daniel..

The fantastic 4! (hah) 

PUSS på oss!

  -          

Yes, äntligen fredag! Längtar en aning tills hjärtat kommer hem :)

Känner för att va skitglad, men.. I natt fick sonen magsjuka, IGEN! Vilket resulterade i så gott som ingen sömn alls. Varken för honom eller mig.

Trött tröttare tröttast.. Men hörrni, det är ändå fredag!

Blåser stormen gör det också, fortfarande! Hela veckan har det stormat.. Snön försvinner så himla fort när det blåser och jag hade gärna tagit åtminstone EN skotertur till innan vintern är helt slut. Men det ju inte direkt skönt att va ute i blåsten heller..

Nästa helg reser jag bort och när jag kommer hem lär det knappast vara nåt skoterföre längre.

..Förstår verkligen hur pundarna känner sig när abstinensen kickar in..

Som ni säkert har förstått vid det här laget, och kanske tycker börjar bli lite uttjatat också, så hatar, alltså verkligen HATAR jag att vara själv. Det är det absolut VÄRSTA som finns..

Så fort jag ska sova utan Daniel så brukar jag leja någon till att sova med mig. Vilket brukar göra att det känns lite bättre.

Jag veeet att alla förhållanden mår bra av att man får vara ifrån varann lite. Så man får längta lite och man märker hur sjukt mycket man uppskattar den andre.

Men för faan (ursäkta) jag längtar ju så jag skulle kunna gå sönder bara när han är på jobbet!! (dom gångerna han sover hemma). Veckan på gotland i somras var det bästa jag gjort på väldigt länge. Då var jag E M E L I E, då levde jag verkligen livet.. Samtidigt så var det fruktansvärt jobbigt. Jag är väldigt hemkär och väldigt kär i de mina. Min familj och mina vänner som finns HÄR! Varje kväll gjorde riktigt ont och vore det inte för Elin så hade jag gått under efter dag 2!

Såg en film med henne (Elin min Elin) för en stund sen -Twilight, den första.

Måste höra till en av dom få som vägrade se dom filmerna från början på grund av hysterin kring dom. Men i slutet av förra våren släppte jag motvilligt taget och såg den första. Ingen PANGfilm men helt okej.

Har funderat länge på att se dom andra också och nu har jag dom hemma. Men på grund av tiden som gått sen jag såg första filmen så valde jag att se den igen. För att friska upp minnet typ..Tänkte se dom andra imorrn.

Efter att Elin åkt föll ensamhetskänslan över mig igen och var så påtaglig att jag nästan tappade andan. Jag fick lov att fälla en tår, eller fem..

Trodde inte att man kunde bli beroende av en annan människa, men fuck vad jävla fel jag hade..

Min Daniel, mitt ljus!

Mitt lyckopiller, mitt sömnmedel, min drog!

En riktig knäppisbild på oss från i somras..

Det var stadsfesten, utanför öltältet där Riff Raff Ruff just hade spelat. Vi hade riktigt roligt den kvällen. Hela den helgen faktiskt..

Ingen av oss ser ut som folk här, men det är ju lite såna vi är.. Helt galet knäppa!

(då och då iaf)

Fruktansvärt tråkigt! Fy bubbland.. Jag är en mycket social människa och gillar inte att vara ensam. Visserligen är ju barnen hemma, men på kvällarna när dom sover så känner man sig som den ensammaste människan på jorden.

Men Daniel är iaf i tryggt förvar fram tills på fredag då han kommer hem.

Han kraschar hos en kompis och jag hoppas att Emil pussas lite på Daniel åt mig sen.

I helgen som var testade vi Phazern ordentligt. Först Daniel på lördagen och då lyckades han knäcka styret på den..!?

Vi fick tack och lov med ett extra styre så det var bara att  byta det sen, och så lämnade vi det trasiga till Emil för ihopsvetsning.

På söndagen for vi ut allihop, Daniel, Jag, barnen och Emil. Vi krokade på pulkan/släden också på Emils skoter för att vi skulle få plats. Där bak åkte jag.. Å det gick ju bra, tills släderiet gick sönder och ena skidan for åt skogen..

Sen vart det ett litet projekt att få hem hela ekipaget. Vi klämde ihop oss 5 pers på 2 skotrar utan dubbeldyna. Det vart trångt!

För övrigt var det himla trevligt, som vanligt :)

Som "vanligt" när Daniel inte är hemma så blåser det storm. Trodde huset skulle lätta från grunden igår. Fönsterrutorna rakt knakade... =/

Läskigt!

Ska försöka klara mig själv här tills på fredag när han kommer hem igen.

Måste ju försöka vänja mig vid att vara själv också...

Nu har Yamahaten flyttat och istället gjort plats för en annan skoter. Den nygamla Yamman är en phazer från -92 i ganska gott skick. Lite modifierad och med trimpipor.. Det är en modell som man antingen älskar eller hatar på grund av dess mycket udda utseende och jag kan nog inte påstå att jag hör till den älskande skaran direkt, men fulare har man ju sett..

Hur som haver, min goda vän Tomas som hade den innan har haft den i ganska många år och den har aldrig krånglat. Yamaha är bra, så enkelt är det.. När dom är dom mest driftsäkra skotrarna som finns så känns det som att jag inte har "rätt" att klaga..

Men jag ska fortfarande ha en ny vmax.. En vacker dag! Nästa vinter kanske?

Finaste bästaste yamahaten... :(

Daniel som har hunnit prova lite mer än jag är ganska nöjd med Yamman. Den är lite piggare än yamahaten och lite lättare och lyfter därför mer i småguppen. Men den är lite mindre, har inte lika skön dämpning, styret är (enligt mig) lite för litet, och den låter lite för mycket. Funkar inte att myspysåka lite bra på den som på yamahaten..

Men den fraktar våra arslen resten av (det lilla som finns kvar) vintern åtminstone..

Yamman ska väl få sig lite kärlek och omsorg och sen får han nog byta ägare till hösten eller så..

Daniel är ute och åker med en kompis just nu och jag väntar på styväsvärfar och svägerskan som ska komma hit och leka lite med mig om en stund.. Underbara varelser!

Dags att ta sig i kragen och sluta sörja yamahaten kanske?

.. Idag flyttar han. Han som har sett till så att vi har varit ute så fort tillfälle har funnits den här vintern. Som har fått oss att njuta av snön, som har sett till så vi har fått tonvis med grillkorv i magarna.

Han har fått oss att skratta och han har fått oss att slita vårt hår imellanåt.

Han har varit sjuk och vi har tagit hand om honom som om han vore av vårt eget kött och blod. Han har blivit frisk!

Han har roat barnen. Många timmar i sträck, många gånger.

Han har stått där som en räddande ängel när rastlösheten har slagit till.

Den finaste Yamahaten, vad ska vi ta oss till utan honom?

Även fast det kommer en ersättare så kommer han aldrig kunna ta Yamahtens plats.

Det är på honom jag har lärt mig köra.

Lärt mig ÄLSKA att köra.

Och det är tack vare honom som min alldels nyfixade rygg gick åt skogen.

Men det gör inget..

Han har ändå passat mig perfekt!

Lättkörd och pigg, det behövs inte mer för mig..

En vacker dag ska jag ha en alldeles egen Yamahat igen. En vacker dag!

(Så här har det sett ut under våra turer tillsammans)

Nu är det andra tider.. När Yamahaten flyttar kommer det istället en annan yamma. Han kommer aldrig att kunna ersätta Yamahaten. Men han är iaf nåt att frakta arslet på. Och det kommer en gräsklippare också! (eftersom den förra husägaren, trots att den lovat oss gräsklipparen som stod här, tog den härifrån)

En gräsklippare kan va bra att ha!

...En vacker dag...