Igår tog vi en lite längre tur på skidorna Daniel och jag. Det var uppför så gott som hela vägen förutom en liten snutt på slutet där det faktiskt va lite nerför nån kilometer.Tror allt att jag mest klagade hela vägen. Stavarna är ungefär en dm för korta så uppförsbackarna blir ganska jobbiga. Dessutom hade jag redan en sjuhelsikes träningsvärk i magen sen i torsdags.

För övrigt var det ganska skönt att vara ute. Och sällskapet gjorde det bara ännu bättre. Han är bra söt min gubbe!

Dessutom är han sådär underbart knäpp ibland. Precis som man måste vara!

Jag får fortfarande fjärlilar i magen när jag tänker på honom. Han är min stjärna.

När vi kom hem sprack det upp och solen kom fram så vi tog oss en kaffe+muffin på altanen i vårsolen. Det var skönt!

Ganska mysigt att kunna sitta ute nu. ÄNTLIGEN är våren här!

Jah.. Som rubriken lyder!

Det här måste vara den värsta helgen på jag vet inte när!

Det hela började igår morse. Medans jag fortfarande låg och snarkade så startade Daniel dagen med gå på toaletten.

Jag vaknade då av att det var någon som svor högt och länge inne på toaletten som ligger vägg i vägg med vårt sovrum.

Tänkte i mitt stilla nyväckta sinne att det var slut på toapapper.

Ut från toan kom en mycket frustrerad liten herre som tog sig en snabb tripp ner på bottenvåningen för att lika snabbt komma upp igen. Vilket nästan övertygade mig lite till att det faktiskt var toapappret det satt i.

Ända tills han tittade in i sovrummet. Han var allt lite upprörd och nästan lite blek.

Då talade han om för mig att vattnet hade frysit. Big surprise!

Vi visste ju att vattnet kunde frysa, men vi hade klarat dom tidigare köldknäpparna så vi hade nästan börjat andas ut och tro att vi faktiskt skulle klara oss genom resten av vintern med. Det är ju ändå inte så mycket kvar. Och vi hade ju ändå haft en badrumskran droppandes så gott som hela vintern.

Med detta kunde det väl ändå inte bli värre?

Hah!

Vi spenderade halva lördagen åt att försöka få tag i nån som kunde hjälpa oss med det här. Utan resultat. Tidigaste hjälpen skulle kunna komma idag kl 16 ungefär.

Så vi packade in barnen i bilen och for över med dom till min mamma där dom också fick stanna tills idag.

Det är ju inte så där himla spännande att vara utan vatten med två små toanödiga barn.

Sen bjöd vi bort oss själva på middag hos svärfar. Vi spenderade nästan hela kvällen där. Dessutom blev det några glass rött i soffan. Himla mysigt!

Tack för det! :)

Sen idag då.. Började dagen med att åka och hämta småttingarna hos min mamma. Sen vidare hem till storebror för en kopp kaffe. Har ju inte hälsat på honom sen han flyttade in i sin lägenhet för några månader sedan. Vi borde skämmes tammefan!

Nåja..

Efter kaffet bar det av hemåt för att invänta elektikern. Som för övrigt var här tidigare (innan jul) och hjälpte oss med el till hela övervåningen.

När vi kom hem möttes vi av detta:

Det som knappast kunde bli värre hade nu utvecklat sig till något som fick oss att tappa andan helt.. Bergvärmepumpen hade stannat. Inte bara stannat, det var nåt riktigt FEL på den också! Stannat har den ju gjort innan. Men det har aldrig stått nånting om larm och det har aldrig tidigare blinkat någon röd lampa.

GULP! Sa vi..

Det visade sig sedan ett en huvudsäkring hade gått. Så vi fixade den i hopp om att felet skulle fixa sig självt. Hjälpte inte... Vi startade om hela grejen. Hjälpte inte... PANIK!

Tillslut anlände vår lilla elektriker. Han kopplade på alla grejer han behövde för att tina upp vattenledningen, och tinade.. Sen skruvade han lös framstycket på bergvärmepumpen och fixade den också. Allt inom loppet av några minuter.

Han är helt enkelt bäst vår lilla elektriker!

Om du mot att förmodan skulle läsa detta så: PUSS PÅ DIG BENGAN! Du är min ängel! (idag iaf, och Daniel kommer ändå alltid först!)

Så låt oss säga så här:

Om Peter Forsberg är Gud så är banne mig Bengt Våglund Jesus!

(nu fick du lite reklam också!)

Avrundar med en bild på våra fina GRÖN-lysnade lampor på pumpgrejen. Utan varningslampa som blinkar, och inget text med: HP/MS-larm

Garderoben/skrubben/the walk in closet är nu klar!

Eller inte klar kanske, men färdigmålad och så..

Det ska in mer grejer, som typ kläder.

Och en stång!

Så här såg det ut innan.. +MASSOR med grejer!

Efter lite rivning såg det ur så här

Och nu när man inte behöver ha fickorna fulla med skruv så kan man ju fylla dom med andra nödvändigheter. Som choklad till exempel..

Tadaaa, färdigt!

Inte helt illa för att vara gjort på några timmar om jag får säga det själv ;)

Nu är jag sugen på att hugga in på nästa projekt! ;)

Jaa.. Vad ska man säga? Att det fortfarande inte har slutat klias i renoveringsnerven kanske?

Som ni stammisar redan vet så har vi ju inte gjort "klart" vårt hus än. Kvar att gära är att fixa till kontoret/studion. Det ska bli ett arbetsrum med Stil så det kräver en del planering och vi har inte riktigt kommit fram till exakt Hur vi vill ha det än.

Vi lämnade också trappan, vilken vi också tänker lämna ett tag till, toaletterna, varav den ena förhoppningsvis blir fixad ganska snart och sen skrubben/jättegarderoben som sett ut som en katastrofzon!

Skrubben har jag börjat med idag. Där ska målas och sättas in lite nya hyllor och backsystem. Målningsbiten siktar jag på att få klart idag.. Hur jag nu ska hinna det :P

Nåja... Igår var vi på IKEA. Underbara IKEA, där skulle jag kunna va en gång i veckan! Och NU har vi hittat det perfekta köket för oss. Så grymt jävla snyggt så jag vet inte vad jag ska säga. Det rakt suger i kistan bara man tänker på det där köket! Och köket vi har nu är ju bara målat lite provisoriskt..

Men en sak i taget.. Nu skrubben, sen måste arbetsrummet fixas och till sommarn har vi en hel utsida att ta itu med också. Inklusive alla buskar och träd som måste undan. Skulle behöva fixa parkeringen också, men får se vad som hinns med.

Nu - fortsätta med skrubben! I nästa inlägg kommer det nog lite bilder, så håll utkik!

För ett tag sedan såg vi en dokumentär om ett gammalt par som fick komma till ett äldreboende. Vilket inte fungerade särskilt bra. Gubben gick det bra med, men tanten hade nån extremare form av demens. Så dom ville dela på dom och sätta tanten på ett annat låst boende. Dom hade då varit tillsammans i 63 år.

Tyckte det var förjävligt. Dom hade varit tillsammans jämt och vips så skulle dom helt enkelt inte få vara det längre..

Jag och Daniel ska också vara tillsammans jämt. I minst 63 år. Om 63 år lär vi båda vara ganska döda men ändå..

Jag är fortfarande lika kär som när allting började. Varje dag känns det så otroligt tomt när vi har skiljts åt på morgonen, och varje dag längtar jag så det värker tills han ska komma hem.

Jag har världens bästa man! (egentligen sambo, men en man är han allt ändå)

Puss på dig!

I helgen blir det förhoppningsvis en tur till IKEA. Jag måste ha tyg! Vill sy massor med gardiner innan svärmora ska ha tillbaka symaskinen (som för övrigt har stått här sen innan jul)

I lägenheten hade vi 4 fönster. Ett i varje rum. Här har vi 11 fönster. Och i alla rummen på nedervåningen är det två fönster. Vilket betyder att nästan inga av våra gamla gardiner funkar nånstans.. Kul! :P

Btw, det är fredag idag! :D 

... Utan att jag tänker på dig nu! Imorrn ses vi! =D

Bilden är från gotlandssemestern i somras =)

Jag bar rosa för första gången på jag vet inte hur många år (dessutom tyckte folk att jag klädde i rosa :O WTF?!) och var allt ett par kilon tyngre :P

Daniel är ute och grillar i eldningstunnan, jag har dammsugat och skurat det mesta av nedervåningen och tvättat täcken efter att kräkokatten (Saga) kissat i sonens säng. KISSkatten är uppenbarligen ganska avundsjuk på den lille, vilket hon visat otaliga gånger nu, och det funkar inte att ha det så här. Hon har fått sina chanser och vi har verkligen provat ALLT från olika många kattlådor, olika sorters sand, sån där spray med feromoner (stavning) som ska få katter att trivas, gett henne all kärlek hon kan få trots att hon är fullstänigt hopplös osv.. Vi har haft ständig kontakt med en "kattexpert" i flera månader och fått tonvis med tips, men inget funkar.

Så imorrn flyttar Saga hem till ägaren av det lokala katthemmet.

Det är med viss sorg i hjärtat som man inser att man faktiskt misslyckats med en katt. Fast gammkatten Isa (mitt 3:e barn) avskyr Saga så in i bombens så hon kommer iaf att bli nöjd och äntligen bli sig själv igen. Min finis! Där kan man iaf med stolthet säga att man verkligen LYCKATS! Hon är MIN katt ända ut i svanstippen.

I somras skyddade hon till och med mig mot åskan. Helst otroligt! Vi hörde först inte att det mullrade (det var riktigt avlägset) men katten vart som tokig, sprang runt mig där jag låg i sängen (det var natt), morrade och blåste upp sig. Tillslut la hon sig precis framför mitt ansikte, sträckte ut sig som för att täcka så mycket som möjligt av mig samtidigt som hon fortsatte att morra åt åskan. När den avtagit kurade hon ihop sig brevis min kudde och somnade.

Spännande inlägg va? :P huh...

Elin som i oktober lämnade landet för att arbeta i ett soligare land (Egypten) är nu äntligen på väg hem igen! :D Hon skulle egentigen ha stannat till April, men alla vet ju hur läget är i egypten..Inte OK!

Har nästan lite svårt att ta in att hon faktiskt är här snart. Som jag har saknat denna människa.. OJOJ! Hon är på väg hem, omständigheterna kanske inte är dom allra trevligaste, MEN HON ÄR ÄNDÅ PÅ VÄG HEM! :D

Mitt hjärta får allt små smilegropar tror jag.

Egentligen är hon ju i Sverige redan. Fast inte hemma, som i hemma på orten..

Nåja..

Här ska fixas krubb i form av hemmagjorda hamburgare. Menar så klart inte såna där som man köper och slänger i stekpannan, utan hemma gjorda på riktigt. Från köttfärs alltså. MM MM MM!

Tyvärr är det jag som får kocka. Daniel jobbar ganska länge på eftermiddagarna och ska man först vänta på att han ska komma hem och sedan vänta på att han ska fixa krubbet så hinner ju klockan bli kväll innan man får käk.

Nu - matlagning!