..Förstår verkligen hur pundarna känner sig när abstinensen kickar in..

Som ni säkert har förstått vid det här laget, och kanske tycker börjar bli lite uttjatat också, så hatar, alltså verkligen HATAR jag att vara själv. Det är det absolut VÄRSTA som finns..

Så fort jag ska sova utan Daniel så brukar jag leja någon till att sova med mig. Vilket brukar göra att det känns lite bättre.

Jag veeet att alla förhållanden mår bra av att man får vara ifrån varann lite. Så man får längta lite och man märker hur sjukt mycket man uppskattar den andre.

Men för faan (ursäkta) jag längtar ju så jag skulle kunna gå sönder bara när han är på jobbet!! (dom gångerna han sover hemma). Veckan på gotland i somras var det bästa jag gjort på väldigt länge. Då var jag E M E L I E, då levde jag verkligen livet.. Samtidigt så var det fruktansvärt jobbigt. Jag är väldigt hemkär och väldigt kär i de mina. Min familj och mina vänner som finns HÄR! Varje kväll gjorde riktigt ont och vore det inte för Elin så hade jag gått under efter dag 2!

Såg en film med henne (Elin min Elin) för en stund sen -Twilight, den första.

Måste höra till en av dom få som vägrade se dom filmerna från början på grund av hysterin kring dom. Men i slutet av förra våren släppte jag motvilligt taget och såg den första. Ingen PANGfilm men helt okej.

Har funderat länge på att se dom andra också och nu har jag dom hemma. Men på grund av tiden som gått sen jag såg första filmen så valde jag att se den igen. För att friska upp minnet typ..Tänkte se dom andra imorrn.

Efter att Elin åkt föll ensamhetskänslan över mig igen och var så påtaglig att jag nästan tappade andan. Jag fick lov att fälla en tår, eller fem..

Trodde inte att man kunde bli beroende av en annan människa, men fuck vad jävla fel jag hade..

Min Daniel, mitt ljus!

Mitt lyckopiller, mitt sömnmedel, min drog!

En riktig knäppisbild på oss från i somras..

Det var stadsfesten, utanför öltältet där Riff Raff Ruff just hade spelat. Vi hade riktigt roligt den kvällen. Hela den helgen faktiskt..

Ingen av oss ser ut som folk här, men det är ju lite såna vi är.. Helt galet knäppa!

(då och då iaf)

Fruktansvärt tråkigt! Fy bubbland.. Jag är en mycket social människa och gillar inte att vara ensam. Visserligen är ju barnen hemma, men på kvällarna när dom sover så känner man sig som den ensammaste människan på jorden.

Men Daniel är iaf i tryggt förvar fram tills på fredag då han kommer hem.

Han kraschar hos en kompis och jag hoppas att Emil pussas lite på Daniel åt mig sen.

I helgen som var testade vi Phazern ordentligt. Först Daniel på lördagen och då lyckades han knäcka styret på den..!?

Vi fick tack och lov med ett extra styre så det var bara att  byta det sen, och så lämnade vi det trasiga till Emil för ihopsvetsning.

På söndagen for vi ut allihop, Daniel, Jag, barnen och Emil. Vi krokade på pulkan/släden också på Emils skoter för att vi skulle få plats. Där bak åkte jag.. Å det gick ju bra, tills släderiet gick sönder och ena skidan for åt skogen..

Sen vart det ett litet projekt att få hem hela ekipaget. Vi klämde ihop oss 5 pers på 2 skotrar utan dubbeldyna. Det vart trångt!

För övrigt var det himla trevligt, som vanligt :)

Som "vanligt" när Daniel inte är hemma så blåser det storm. Trodde huset skulle lätta från grunden igår. Fönsterrutorna rakt knakade... =/

Läskigt!

Ska försöka klara mig själv här tills på fredag när han kommer hem igen.

Måste ju försöka vänja mig vid att vara själv också...