Helvete!! Jag tror jag dööör. På riktigt! Det är tamefan inte sant. Kan inte förstå hur det gick till, men jag har fått JOBB! Ett riktigt jobb! Det blev ett jävla lappkast i karriären men fy fan vad skönt allt känns nu.

Så här var det.

Under helgen extraknäckade vi på Daniels jobb. Och tydligen så skötte jag mig fint för idag fick jag en förfrågan om jag ville komma och jobba för dem.

I morse fick jag ett sms om att det smiddes planer och någon timme senare var allt klart. De hade skakat fram ett jobb åt mig. Sjuuukt najs! Behövde ju inte ens söka. Därför känns det så otroligt overkligt. Kan verkligen inte förstå.

...Jag börjar på måndag!

Lyckan är total!

Inget vik, ingen frilans, inget tillfälligt och inget behovs. En riktig anställning.

Idag är en jävligt bra dag!

Mjaa, så var det ju det där med att jobba ja..

Trodde i mitt stilla sinne att jag bara skulle behöva gå ut några timmar på tidingen under lördagen. Men icke!

Kan nog räkna på en hand hur många timmar vi vart lediga (och inte sovit alltså) den här helgen. Jag åtminstone. Daniel fick ju vara ledig på lördagkväll iaf. Alltid nåt! 

Fast samtidigt har det varit väldigt roligt. Jag har ju fått leka industriarbetare nästan hela helgen. Och hörrni det är inte fy skam!

Nu känns tyvärr fredagen väldigt avlägsen. Kommer att gå som i dvala resten av veckan, om jag inte lyckas ta en ofrivillig powernap på kontoret, meeen den ska vi inte sikta på.

För övrigt har jag fått äran att stöta på den största jubelidioten som satt sina fötter i ett par skor. Aldrig tidigare har man ens kunnat ana att någon kan vara så pantad som denna människa. Helt otroligt. Det är en typ som aldirg funnits i våra liv så det är ju ingen här som behöver ta åt sig eller så.

Man blir bara chockad över hur illa ställt det faktiskt är hos vissa. Ja herrejisses. Vart är värlen på väg?

I gårdagens inlägg beskrev jag min tidsbrist till bloggen (ganksa kortfattat men ändå) och att jag antagligen inte skulle hinna uppdatera innan helgen. Men vafan, har lunch nu och då kan man lika gärna passa på ist för att sitta och rulla tummarna.

Som sagt så jobbas det väldigt mycket här nu. Daniel jobbar över med jämna mellanrum och jag jobbar dels på det "vanliga" stället med planeringar och andra spännande ting, och sedan blir det något pass på tidningen då och då. Tidningen skulle jag aldrig kunna tacka nej till. Inte ens om jag jobbar heldag på vanliga stället och går ut på nästa pass direkt efteråt. Att få jobba lite extra där är ju hur roligt som helst!

Så kommer det att bli idag. Dubbelpass alltså.

Ska göra ett bildreportage under kvällen och räknar med att komma hem sent. Det lär bli något liknande imorn också. Fast inte alls lika sent hoppas jag.

Nu över till något helt annat.

För några veckor sedan började jag få någon form av känslor som jag inte riktigt var bekant med. Men jag kände igen dem. Kanske från när jag var riktigt liten? En varm känsla och allt bara kändes mysigt. Den har återkommit lite då och då och främst under eftermiddagarna när mörkret börjar falla och senare under kvällarna. Sakta men säkert har det gått upp för mig att det är julkänslor som har intagit min kropp. Det har inte hänt på många många många år. Helt otroligt!

Det enda jag längtar efter är att få pyssla med knoddsen och piffa och så (som jag oftast inte gillar annars).

Har även bestämt att jag inte tänkter lyssna på min släkt som har väldiga problem med att kunna dela upp jularna. Alla ska tydligen träffas på julafton och punkt slut. Det är som ingen som har tänkt på att vi har typ 4 familjer som vill träffa oss och nästan alla har samma problem. Jag tänker stå fast vid att jag tänker spendera min jul på ETT ställe och tänker inte ha dåligt samvete för att några tycker att jag "väljer bort dem".

Vår förra jul var den enda braiga jag har haft sedan jag var riktigt liten. Och jag tänker inte låta några egoister förstöra några fler jular. Det är inte längre hållbart att åka runt på 3-4 olika ställen under JULAFTON för att det är just då som alla till vilket pris som helst SKA träffas. Och hallå juldan då liksom!? Och annandan! Det är jul i tre dagar.

Sedan tycker vissa att VÅR familja ska dela på sig för att vara på flera olika ställen. "Man behöver inte spendera julen tillsammans bara för att man bor ihop". Men nähä!? Tänk om det råkar vara just det jag vill? Vara med dem som betyder mest av allt?! Jag vill vara med Daniel, alla dagar om året, resten av mitt liv! Och så även på julafton. Förra året var det en del av de våra som stod helt utanför medan alla andra var hemma hos oss. Vi tänkte spendera julen hos dem. Utan krav och utan dåligt samvete.

Det finns fler dagar, det kommer fler jular. Ingen av oss avlider av att inte ses under julafton ett år.

Jisses vilket gnäll det vart.

Men hur som helst så är det så här det är. Barnen ska inte ens vara hemma under julen. Så varför kan inte vi få göra bara det vi vill? Förstår inte alls den här hysterin runt jul. Om jag någonsin blir likadan när jag blir äldre så hoppas jag att nån ger mig en smäll och säger åt mig på skarpen. För det är fasen inte roligt att vara den där som alltid ska anpassa sig efter resten av släkten. Vid precis alla storhelger. Jag har inte bott hemma på snart åtta år. När ska jag få anpassa mig efter min egen familj och vår gemensamma vilja?

...Från och med nu!

.. Men jag pallar inte att uppdatera. Jobbar så in i norden så det är svårt att hitta tider för annat än familjen som det ser ut nu. Men snart, kanske i helgen, kommer det en uppdatering. Det beror på hur det ser ut på jobbfronten.

STAY TUNED!

Så var den här då. Dagen då jag officiellt börjar som kommunikatör på ett projekt med vuxenskolan.

Grejen är bara den att det är en hel del att läsa in sig på innan man kan komma igång så jag blev berordrad att sitta hemma och "plugga" idag. Så egentligen börjar jag väl inte på riktigt förns imorrn då :)

Innan jag börjar med läsandet tänkte jag bara passa på att recensera helgen och dagarna innan den.

Mitt i förra veckan blev jag sjuk. Daniel hade redan vart rejält förkyld några dagar så nu var det min tur.

Först kom det en sjuhelsikes feber. Snittade 39 i två dagar. Mitt i alltihop kom min underbara älskade migrän tillbaka. Pannknack (deluxe), synrubbningar och kräkningar. Bodde i soffan typ.

Lagom tills migränen och febern började avta så försvann rösten. Lät som en väsande anka.

Sedan blev det lördag. Kände mig helt återställd (om man bortser från den obefintliga rösten).

Så vi for till moster en "sväng". Det slutade med en heldag med middag och fika och en jädra massa surrande.

Fick en duk av henne som ett litet minne från en del av släkten som knappt finns kvar längre. Det är det enda jag har därifrån. Tack snälla!

Och så söndag. Vaknade superförkyld med i princip ingen röst alls. Fick ta i som om jag skrek för att få utt något ljud alls. Mitt på dagen fick vi ett tråkigt besked och vi åkte hemifrån för ett par timmar. Vi kan nog kalla det för att vi tog en liten sightseeing genom den byn där jag och min yngste storebror växte upp. Brodern följde med även han och det slutade med en sjuuukt god middag hemma hos oss som hjärtat svängde ihop.

Förutom att en massa läsande ska bli av idag så går hjärnan på högvarv. Det är mycket som händer nu. Både på gott och ont.

.. Så var det måndag igen. Alltid lika deprimerande. Förr när jag hade redaktionen att gå till varenda dag så var måndagar bästa dagen på hela veckan. Men nu, nu vaknar man med ångest ist. Fem dagar ska passeras innan man antingen blir utringd på jobb eller hittar på nåt annat roligt.

Annars går veckorna ganska snabbt nu. För ett tag sedan var det ett år sedan huset blev vårt. Ett helt år. Alltså hallå..!?

Vad hände lixom? Vad har vi gjort under det här året egentligen?

Vi kan ju börja vid renoveringarna.

Vi renoverade i 8 veckor (tror jag det var). Vi var här nästan dygnet runt och rev, byggde, spacklade, tapetserade, lade golv och målade. Efter 6 veckor hade vi nästan fått nog. Vi var så trötta så ögonen stod rakt ut på oss. Ändå var det långt kvar. Humöret sjönk snabbt och det kändes som att hur mycket man än gjorde så kom vi aldrig framåt.

Hela tiden hittade vi mer och mer saker som behövde göras.

Att vi sedan hade en hantverkare här som körde sitt eget rejs och sket i nästan allt vi sa, rev väggar som vi bestämt att vi skulle ta senare osv, resulterade i att vi bland annat fick leva med en sjukt ful hall väldigt länge innan vi fick tid över till att fixa till den ordentligt. Hur som...

Vi målade iaf sista lagret med provisorisk färg på väggarna i hallen den 29 november. Dagen efter började jag städa bort allt byggdamm och senare samma dag flyttade vi hit sängarna och soffan.

Trots en sjuhelsikes trötthet och irritationer som gjorde att man nästan kokade de sista veckorna så lyckades vi hålla sams jag och Daniel.

Klarade vi detta så skulle vi klara allt. Och så blev det.

Efter renoveringarna var det inflytt i huset och utflytt ur lgh. Sy gardiner, städa, städa och städa, börja förbereda inför julen. För som om det inte räckte så skulle vi ha julen hos oss. (Gardinerna nedanför var mina första egenhändigt sydda gardiner på massor med år. De blev ganska okej tycker jag!)

Sedan var det nyår. Vi hade den festen också. Och vi brottades i snön halva natten. 

Sedan blev det skoterköp som resulterade i att vi varenda helg åkte skoter. Skoter, skoter och åter skoter var typ allt som stod på agendan hela vintern igenom.

I februari slet jag ut inredningen ur den gamla skrubben/garderoben och målade om.

När man inte längre behövde ha fickorna fulla med skruv så fylldes de med andra nödvändigheter. Som choklad tex.

Tillslut blev det vår. Jag hälsade på min storebror i Uddevalla. Senare invigde vi grillsäsongen samtidigt som det blev bikiniväder.

Sedan blev finaste hunden sjuk innan hon lämnade oss i stor sorg och inte minst saknad.

Sommaren då. Den passerade snabbt. Vi for på en liten semester i början av juli och sedan började jag jobba.

Efter det har allt rullat på i samma takt som nu. Jobb nästan varenda helg.

Renoveringar när andan faller på. Först tog vi hallen och tapetserade om. Och nu sist var det kontoret/gästrummet som fick sig ett litet lyft.

Tycker faktiskt att det varit sjukt häftigt att göra detta. Att köpa ett 210 (då 209) år gammalt hus, riva ut nästan alltihop och bygga nytt på insidan.

Nu har vi bara det halvstora projektet "byta kök och badrummen" kvar. Men det är ingen stress då både köket och badrummen fungerar, även om det är lite gammalt.

Det har varit en otrolig resa och vi har nog lärt oss mycket om inte minst varandra under det här året.

Happ. Då vare snart slut på den här veckan då. Alla taggar om för helg medan jag taggar om för en helg, nästan fullsmetad, med jobb.

Fast här klagas inte. Älskar ju verkligen att jobba.

Men så kommer bästa svägerskan som jag inte träffat på, ja jag vet inte hur länge. Hade helst spenderat hela helgen med henne. Fast å andra sidan så kan jag tvinga med henne till jobbet också (Där ser du Elin, helgen är räddad!)

Ikväll ska här mysas iaf. Vi ska tillverka pumpalyktor och göra spökgodisar och så. Sedan tänkte vi damma på med en jävla massa tacos. Blir nog väldigt mysigt.

Hade vart trevligt att kunna korka upp en vinflarra också, meeen ska det upp och jobbas imorrn så..

Hittade en gammal bild på the three of us.

Daneil Elin och jag. Fasen vad glada vi var! (Två av oss iaf :P)

Detta var första gången jag träffade Daniels gamla pluggkompis Patrik, och jääävlar vilken kväll det blev. Helt underbart!

Dagen efter åkte vi ambulans jag och Daniel efter att han typ svimmat bakom ratten.

Hemskt var det. Minns att jag trodde att han skulle dö där. Finaste männskan som satt sina fötter i ett par skor. Min underbara. Var så rädd att han bara skulle försvinna ifrån mig.

Väl inne på sjukhuset konstaterades vätskebrist och utmattning. Han var helt frisk.

Otroligt lättade blev vi upphämtade, på akuten i Övik, av Daniels kompis några timmar senare.

Idag var jag in på komvux. Satte upp mig på en kurs som jag ska tenta av. Den ska vara klar inom två månader och jag kommer bara kunna plugga på kvartsfart. Hur ska detta gå? Eftersom jag snart börjar som kommunikatör på heltid på ett projekt som vuxenskolan har och dessutom tänkte hinna med att frilansa i samma takt som nu så kan det bli lite tajt. Vart ifrån ska pluggtillfällena komma? På nätterna? .. Och när ska man få tid till allt annat? Som familjen och HUSET och kanske sova lite ibland?!

Men bara man bestämt sig så brukar det gå bra. Och som sagt, det kommer bara vara under en kort period.

Nu ska det städas nån timme innan dotra mi ska hämtas upp efter skolan.

Det är helt sjukt, ungen är sju år och har snart gjort sin första termin i årskurs ett. Vart tog åren vägen?

.. Det har jag!

Somnade jävligt skönt på hjärtats arm och vaknade inte en enda gång förns framåt 6tiden när min finaste kom och puffade på mig för att pussas lite innan han for till jobbet.

Min bästa. Jag älskar dig!