..Förstår verkligen hur pundarna känner sig när abstinensen kickar in..

Som ni säkert har förstått vid det här laget, och kanske tycker börjar bli lite uttjatat också, så hatar, alltså verkligen HATAR jag att vara själv. Det är det absolut VÄRSTA som finns..

Så fort jag ska sova utan Daniel så brukar jag leja någon till att sova med mig. Vilket brukar göra att det känns lite bättre.

Jag veeet att alla förhållanden mår bra av att man får vara ifrån varann lite. Så man får längta lite och man märker hur sjukt mycket man uppskattar den andre.

Men för faan (ursäkta) jag längtar ju så jag skulle kunna gå sönder bara när han är på jobbet!! (dom gångerna han sover hemma). Veckan på gotland i somras var det bästa jag gjort på väldigt länge. Då var jag E M E L I E, då levde jag verkligen livet.. Samtidigt så var det fruktansvärt jobbigt. Jag är väldigt hemkär och väldigt kär i de mina. Min familj och mina vänner som finns HÄR! Varje kväll gjorde riktigt ont och vore det inte för Elin så hade jag gått under efter dag 2!

Såg en film med henne (Elin min Elin) för en stund sen -Twilight, den första.

Måste höra till en av dom få som vägrade se dom filmerna från början på grund av hysterin kring dom. Men i slutet av förra våren släppte jag motvilligt taget och såg den första. Ingen PANGfilm men helt okej.

Har funderat länge på att se dom andra också och nu har jag dom hemma. Men på grund av tiden som gått sen jag såg första filmen så valde jag att se den igen. För att friska upp minnet typ..Tänkte se dom andra imorrn.

Efter att Elin åkt föll ensamhetskänslan över mig igen och var så påtaglig att jag nästan tappade andan. Jag fick lov att fälla en tår, eller fem..

Trodde inte att man kunde bli beroende av en annan människa, men fuck vad jävla fel jag hade..

Min Daniel, mitt ljus!

Mitt lyckopiller, mitt sömnmedel, min drog!

En riktig knäppisbild på oss från i somras..

Det var stadsfesten, utanför öltältet där Riff Raff Ruff just hade spelat. Vi hade riktigt roligt den kvällen. Hela den helgen faktiskt..

Ingen av oss ser ut som folk här, men det är ju lite såna vi är.. Helt galet knäppa!

(då och då iaf)

Fruktansvärt tråkigt! Fy bubbland.. Jag är en mycket social människa och gillar inte att vara ensam. Visserligen är ju barnen hemma, men på kvällarna när dom sover så känner man sig som den ensammaste människan på jorden.

Men Daniel är iaf i tryggt förvar fram tills på fredag då han kommer hem.

Han kraschar hos en kompis och jag hoppas att Emil pussas lite på Daniel åt mig sen.

I helgen som var testade vi Phazern ordentligt. Först Daniel på lördagen och då lyckades han knäcka styret på den..!?

Vi fick tack och lov med ett extra styre så det var bara att  byta det sen, och så lämnade vi det trasiga till Emil för ihopsvetsning.

På söndagen for vi ut allihop, Daniel, Jag, barnen och Emil. Vi krokade på pulkan/släden också på Emils skoter för att vi skulle få plats. Där bak åkte jag.. Å det gick ju bra, tills släderiet gick sönder och ena skidan for åt skogen..

Sen vart det ett litet projekt att få hem hela ekipaget. Vi klämde ihop oss 5 pers på 2 skotrar utan dubbeldyna. Det vart trångt!

För övrigt var det himla trevligt, som vanligt :)

Som "vanligt" när Daniel inte är hemma så blåser det storm. Trodde huset skulle lätta från grunden igår. Fönsterrutorna rakt knakade... =/

Läskigt!

Ska försöka klara mig själv här tills på fredag när han kommer hem igen.

Måste ju försöka vänja mig vid att vara själv också...

Nu har Yamahaten flyttat och istället gjort plats för en annan skoter. Den nygamla Yamman är en phazer från -92 i ganska gott skick. Lite modifierad och med trimpipor.. Det är en modell som man antingen älskar eller hatar på grund av dess mycket udda utseende och jag kan nog inte påstå att jag hör till den älskande skaran direkt, men fulare har man ju sett..

Hur som haver, min goda vän Tomas som hade den innan har haft den i ganska många år och den har aldrig krånglat. Yamaha är bra, så enkelt är det.. När dom är dom mest driftsäkra skotrarna som finns så känns det som att jag inte har "rätt" att klaga..

Men jag ska fortfarande ha en ny vmax.. En vacker dag! Nästa vinter kanske?

Finaste bästaste yamahaten... :(

Daniel som har hunnit prova lite mer än jag är ganska nöjd med Yamman. Den är lite piggare än yamahaten och lite lättare och lyfter därför mer i småguppen. Men den är lite mindre, har inte lika skön dämpning, styret är (enligt mig) lite för litet, och den låter lite för mycket. Funkar inte att myspysåka lite bra på den som på yamahaten..

Men den fraktar våra arslen resten av (det lilla som finns kvar) vintern åtminstone..

Yamman ska väl få sig lite kärlek och omsorg och sen får han nog byta ägare till hösten eller så..

Daniel är ute och åker med en kompis just nu och jag väntar på styväsvärfar och svägerskan som ska komma hit och leka lite med mig om en stund.. Underbara varelser!

Dags att ta sig i kragen och sluta sörja yamahaten kanske?

.. Idag flyttar han. Han som har sett till så att vi har varit ute så fort tillfälle har funnits den här vintern. Som har fått oss att njuta av snön, som har sett till så vi har fått tonvis med grillkorv i magarna.

Han har fått oss att skratta och han har fått oss att slita vårt hår imellanåt.

Han har varit sjuk och vi har tagit hand om honom som om han vore av vårt eget kött och blod. Han har blivit frisk!

Han har roat barnen. Många timmar i sträck, många gånger.

Han har stått där som en räddande ängel när rastlösheten har slagit till.

Den finaste Yamahaten, vad ska vi ta oss till utan honom?

Även fast det kommer en ersättare så kommer han aldrig kunna ta Yamahtens plats.

Det är på honom jag har lärt mig köra.

Lärt mig ÄLSKA att köra.

Och det är tack vare honom som min alldels nyfixade rygg gick åt skogen.

Men det gör inget..

Han har ändå passat mig perfekt!

Lättkörd och pigg, det behövs inte mer för mig..

En vacker dag ska jag ha en alldeles egen Yamahat igen. En vacker dag!

(Så här har det sett ut under våra turer tillsammans)

Nu är det andra tider.. När Yamahaten flyttar kommer det istället en annan yamma. Han kommer aldrig att kunna ersätta Yamahaten. Men han är iaf nåt att frakta arslet på. Och det kommer en gräsklippare också! (eftersom den förra husägaren, trots att den lovat oss gräsklipparen som stod här, tog den härifrån)

En gräsklippare kan va bra att ha!

...En vacker dag...

Igår kväll roade vi oss med att se film, Sanctum!

Hade inte läst nånting om den innan utan bara hört att den skulle vara bra, så jag började se den utan några förväntningar alls. Kände direkt att här skulle komma att bli nån katastrof.. Och mycket riktigt!

Satt som på nålar hela filmen igenom och tyckte en stund att den var lika jobbig att se som Mr. Bean..

Ni vet när man blir så där fruktansvärt frustrerad över hur knäppa folk är i filmer?!

Det är ju rakt jobbigt då. Men hur som helst så var den rikgit bra..

Var ytterst nära att fälla en tår mot slutet. Så pass nära att Daniel sträckte ut en hand och klappade mig på håret.

Slutet kom lite väl hastigt och man önskade allt att man hade fått veta liiite lite mer.

Tips: Se den!

Sjukdommarna fortsätter att avlösa varandra här. Barnen har drabbats av en sjuhelsikes influensa som vägrar att ge med sig. Så fort dom piggnat till lite så tar det om från början igen..

En dag har dom hittils kunnat vara på skola/dagis den här veckan. Lite less nu..

Siktar på att dom iaf ska orka med den halvdag som är imorrn. Jag ska va på en konferens som jag verkligen inte kan missa. Det var konferens i tisdags också (himla mycket konferenser nu!) och jag trodde då att barnen skulle orka med skolan och dagis. Men icke! Vi gick tillbaka liiite för tidigt vilket resulterade i att det här tog om igen och vi fick stanna hemma två dagar till sen. Spännande...

Det verkar fortfarande som om det ligger nåt och gror i både mig och Daniel. Öm i halsen, trött och hängig. Men det bryter aldrig ut ORDENTLIGT så man får det bortgjort nångång!

Ikväll blire iaf massage för min del. Det är så himla grymt att ha en alldeles egen massör i "släkten" :) I ett par månader har jag fått massage 1-2 ggr i veckan och jag måste säga att man blir smått bortskämd efter ett tag :) Väldigt lyxigt!

Imorrn är det fredag, sen helg!! :D

Då får jag äntligen rå om mitt hjärta i ett par dagar :)

..Somehow, somewhere, just try!

Man vaknar upp och inser plötsligt hur viktiga man faktiskt är för varandra. Man känner en glädje som man inte kan sätta ord på.

Att man behöver någon, som också behöver den andre lika mycket.

Man tillhör varandra!

Det var meningen att det skulle bli vi. Från början..

Att det var vi som skulle komplettera och lyfta fram det bästa hos varann.

Det jag inte har själv, det får jag av Daniel.

Stabilitet, trygghet, lugn! (det finaste nån nånsin har gett mig!)

Det Daniel inte har lika mycket av, smittar jag honom med.

Öppenhet, impulsivitet, galenskap, barnslighet!

Vi har hittils gått igenom många prövningar, och många fler kommer det bli.

Det blir jobbigt. Man tvivlar på sig själv. Ångest... (faan för ångest!)

Det är då det är så skönt att veta att man trots allt har den där finaste, bästaste, älskade som står där stadigt vid sin sida och fångar upp när man faller lite. 

Nån att luta sig mot, en varm och kärleksfull famn att krypa in i när man behöver.

Som skyddar en mot den stora stygga världen där utanför.

Och det är väl dit jag vill komma..

Vi finns för varandra, vad som än händer.

Hela världen kan rasa runt omkring, men så länge han håller om mig, så bryr jag mig inte.

Someday I´m gonna ask him to marry me.. Someday!

I lördags va vi på småstadsliv i Härnösand. Som väntat var det riktigt bra! Mycket bättre än vad man hade tänkt sig till och med.

Vi behövde få skratta lite, och det gjorde vi verkligen! :)

Tänkte dela med mig av lite bilder så att ni som inte var där får se lite av vad ni missade ;)

Johanna och Agneta

Så jävla stygg h*n är!!! Men ack så underbar!

Johanna skäller på Ingemar, i vanlig ordning..

Stånk-Tommy!!!

"De ä slut de här, riktigt slut!

 Ska jag lunsa på med stor-fan?"

"Jah, ja lunsar på med stor-fan!"

Den smått nervöse Kenta..

...Låter rädslan ta över och går loss på tigern.

Heh, snyggo! ;)

Städtanterna små :)

Jah...!?

Ingemar pratar blommor och bin med Venus..

Det lite udda jaktlaget..

Stånk-Tommy lär publiken att "hoppe rätt!"

"armarna utefter sidorna!!!"

En hoppande punlik... :) Otroligt roligt!

...

Å så hjärtat nere i hörnet då.. :)