Underbart underbart!

I helgen blire fest här! Länge sen sist vare ju också.. Kan det ha varit nyår tro?!

Det ska hur som helst bli rysligt trevligt! :D

Hädanefter ska jag aldrig mer ringa in till telia när det blir problem!

Som jag hoppades så var det en liten teliamännska som hittade mitt inlägg igår om fjärrkontrollen. Sen fick jag lämna lite uppgifter och efter det skulle han se till så det skickades en ny fjärrkontroll på stubinen. Helt underbart!

Tack så mycket! :)

Jag brukar ha massvis med klagomål på telia och deras produkter på lager.

Det har varit allt från uteblivna fakturor, till att dom oftast som alltid har gigantiska problem när man ska flytta sitt abonnemang.

Den här gången handlar det egentligen inte om några klagomål direkt.

MEN, dom kan verkligen inte tillverka fjärrkontroller!

Hade en äldre digitalbox innan. Då var det en sjysst, rejäl fjärrkontroll.

Sen när vi flyttade hit och vi tog ett nytt sånt där kombinations abonnemang (stavning?) så fick vi en ny box. En liten puttig en. Ganska bra då den knappt syns där den står på tv-bänken. Men fjärrkontrollen!!! Ojojoj, här gjorde dom en fullmiss!

Vi förstod direkt att den här inte skulle hålla särskilt länge.

Och nu är den trasig.. Tadaa! Vad var det vi sa?

Nu har vi också ett litet problem. Daniel är en sappare. Utan dess like!

Hur ska han nu klara sig? När han inte kan hoppa runt mellan History channel, discovery och allt annat sånt i den stilen..

Har varit och kikat runt på telias hemsida men hittar ingenting om hur man får tag i en ny fjärrkontroll.

Så nu vänder jag mig hit, av den enkla anledningen att så fort telia har fått negativ kritik från min sida här i bloggen så har det varit nån liten gullig teliagubbe som har varit inne och kommenterat.

Hoppas alltså på samma sak nu då eftersom jag inte hittar nånting på hemsidan.

Såå, om du är en liten teliagubbe och hittar hit så får du väldigt gärna lämna en liten kommentar om hur man bär sig åt för att få tag i en ny fjärrkontroll!

Får jag inget svar nu så blir jag lack! Då ska jag banne mig utdela lite negativ kritik igen! För då lär dom minsann hitta hit! ;P (det är inget skämt!)

Fy bubblan, det blåser spiken!

Tog en cykeltur med sonen. Det blev nästan tvärnit när det blev motvind.

För övrigt är det väldigt soligt, och bara man hittar lite lä så blir det riktigt varmt!

Inte långt ifrån sommarvärme.

Alla som bor här på vår gata har tinat fram. Det är liv överallt med barn som cyklar, leker, hoppar studsmatta och springer mellan gårdarna. Grannarna har börjat plocka fram grillarna, vilket jag tror att vi var först med.

När man flyttar till ett helt nytt bostadsområde så här så är det lite torrt med grannbarn att umgås med till en början. Spec när det är vinter och termometern visar på -37 grader.

Men igår fann barnen en hel HÖG med grannbarn att leka med. Det bor barnfamiljer i nästan alla hus och alla leker med alla.

Dottern som börjar närma sig 7 år var för första gången igår "ute på byn" själv.

Har börjat inse att jag måste skaffa henne en mobil också. Annars kommer det här aldrig att gå, så många som hon umågs med!

Hennes lillebror (som inte ens fyllt 4 än) blev smått avis på sin syster som fick gå iväg själv och smet därför ensam iväg till grannpojken.  Ingen större skada skedd och det är ju ändå bara nåt enstaka hus imellan och en väldigt otrafikerad väg.

But still!

Det är svårt det här. När alla barn (även de små) får springa fritt mellan grannarna så känner man sig som världens surföräldrar som inte låter sin minsting göra samma sak. Även om det är okej med de andra föräldrarna och det som sagt knappt är någon trafik här så tar det imot.

Hönsmamma? Kanske, kanske inte.. Jag vet inte! Men jag tänker ändå inte låta min 3 åring springa omkring hur som helst. 

Det finns en sak till. Jag älskar vårt hus, så in i bomben! Och husköpet var nog det bästa vi har gjort. MEN!!! Vi bor på gräddhyllan, där dom som är lite finare än alla andra bor. Och dom bor i lite nyare, mycket "finare" och påkostade villor. Vi bor i stans äldsta hus (nej, jag skojar inte!). Byggt 1801.. Och utsidan skriker efter en renovering.

Och det kommer snaaaart!

MEN, jag tycker ändå att det känns lite småjobbigt, eller inte jobbigt kanske men nåt i den stilen iaf. För vi räknar oss inte till dom där lite finare. Tvärtom! Och dessutom har vi det (just nu) fulaste huset på gatan..

En dag ska det här bli det finaste huset på gatan. Bara så ni vet!

Det är vi som sitter på potentialen och dessutom så har vi redan den finaste tomten!

Det kanske verkar som om jag inte gillar våra grannar här nu, men det gör jag verkligen. Dom få jag har haft möjligheten att träffa iaf. Våra närmsta grannar är dom allra sötaste!

Vilket jobbigt långt och egentligen innehållslöst inlägg det blir här nu så det kanske är bäst att runda av och ta tag i krubbtillverkningen!

Igår kväll orkade hon inte kämpa mera utan fick åka sin sista biltur, hon som älskade att få följa med att åka bil, till vererinären för att få slut på sitt lidande.

Vererinären trodde att det var en hjärntumör som hade legat och klämt och till slut brustit.

Finaste lilla flickan.. :(

Min bebis.

Vila i frid <3

Min lilla finaste bästaste favorithund är sjuk! Sjuk så in i helvete!!!

Så sjuk att hon kan komma att måsta somna in för gott! :(

Vi skaffade henne under en tung period i mina tonår och hon blev min allra bästa vän. Det var tack vare henne man fortsatte att hålla igång trots extrema motgångar.

En hund behöver stimulans och motion. Så även om man inte ens vill kliva upp mer så har man ändå ett ansvar gentemot hunden. Man tar sig i kragen och tar sitt ansvar, för djurets skull, och i slutändan så är det just det som har räddat en själv..

Hon har gått igenom mycket..

Ett ordentligt medfött höftledsfel. Hon blev påkörd av en bil när hon bara var några år gammal. Då klarade hon sig undan med endast en stel bakdel och några utslagna tänder. En väldigt pendlande vikt som bara en labrador kan ha. En livmoderinflammation som höll på att bli hennes undergång för ett par år sedan. Tack vare en operation överlevde hon den gången. Och nu är det tydligen dags igen..

Den här gången kan det inte bli värre, en hjärnblödning.

Även om det fortfarande finns visst hopp så ser det inte direkt ljust ut i mina ögon. Indra, min lilla gladiator.. :(

Hon har som sagt klarat sig igenom väldigt mycket, och kanske helt enkelt inte orkar en gång till.. Men hon har för helvete några år kvar!!!

Min Indra... <3

Ja tyvärr.. Tar tillbaka det där sista inlägget!

Det här måste vara en av dom bästa dagarna på läääänge! Idag lyfter en stor sten från våra axlar!

Och det bästa av allt är ju att jag faktiskt har världens bästa man att dela lyckan med!