Igår kväll orkade hon inte kämpa mera utan fick åka sin sista biltur, hon som älskade att få följa med att åka bil, till vererinären för att få slut på sitt lidande.

Vererinären trodde att det var en hjärntumör som hade legat och klämt och till slut brustit.

Finaste lilla flickan.. :(

Min bebis.

Vila i frid <3

Min lilla finaste bästaste favorithund är sjuk! Sjuk så in i helvete!!!

Så sjuk att hon kan komma att måsta somna in för gott! :(

Vi skaffade henne under en tung period i mina tonår och hon blev min allra bästa vän. Det var tack vare henne man fortsatte att hålla igång trots extrema motgångar.

En hund behöver stimulans och motion. Så även om man inte ens vill kliva upp mer så har man ändå ett ansvar gentemot hunden. Man tar sig i kragen och tar sitt ansvar, för djurets skull, och i slutändan så är det just det som har räddat en själv..

Hon har gått igenom mycket..

Ett ordentligt medfött höftledsfel. Hon blev påkörd av en bil när hon bara var några år gammal. Då klarade hon sig undan med endast en stel bakdel och några utslagna tänder. En väldigt pendlande vikt som bara en labrador kan ha. En livmoderinflammation som höll på att bli hennes undergång för ett par år sedan. Tack vare en operation överlevde hon den gången. Och nu är det tydligen dags igen..

Den här gången kan det inte bli värre, en hjärnblödning.

Även om det fortfarande finns visst hopp så ser det inte direkt ljust ut i mina ögon. Indra, min lilla gladiator.. :(

Hon har som sagt klarat sig igenom väldigt mycket, och kanske helt enkelt inte orkar en gång till.. Men hon har för helvete några år kvar!!!

Min Indra... <3

Ja tyvärr.. Tar tillbaka det där sista inlägget!

Det här måste vara en av dom bästa dagarna på läääänge! Idag lyfter en stor sten från våra axlar!

Och det bästa av allt är ju att jag faktiskt har världens bästa man att dela lyckan med!

Jaa ni.. Vi hade ju ett litet projekt att ta itu med ute också. Förvånande? Nää, tänkte väl det!

Det är ju som kanske bekant så att vi har 1000 buskar på den här gården. Alltså jag överdriver inte! (inte så mycket iaf) Och det är massvis med träd som bara har växt och växt och växt utan att någon har beskurit dom på säkert 10-15 år iaf. Alla träden har dessutom fått massor med bebisar. Ett exempel: vad som egentligen skulle ha varit 3 träd såg ut som om det var ett enda stort, typ!

Igår började vi med buskarna. Tog bort 2 STORA och kapade bort det som växt runtomkring en del av träden.. Höll på hela dan!

Men det är roligt att vara ute och hålla på. Trött blir man också :)

Äntligen äntligen ÄNTLIGEN är det FREEEDAAAG!!!

För en gångs skulle kan man faktiskt säga att vi (åtminstone jag) har gjort oss förtjänt av lite helg!

Fast det blir bara lugnt ikväll tror jag, för sen ska här flyttas saker åt den bästa svägerskan/systern som nånsin existerat!

Skitkul att hon ska flytta, verkligen. Men vafaan hon hade väl kunnat stanna här, nära mig!? ;)

Äsch.. 10 mil är ju inte så himla farligt och hon kommer säkert få det super där uppe. Det är ju som bara det som räknas! :)

I onsdags kväll promenerade vi, Daniel och jag, omkring på gården för att börja spåna lite på hur vi ska göra med den.

MASSOR med träd och buskar och sånt måste bort bort BORT!

Träet runt fönster och sånt måste målas så det bruna försvinner, så fort det bara går. Det är inte OK med vita hus och bruna detaljer! Istället vill vi ha grått :)

Grått gillar vi, det är en mycket bra färg faktiskt!

Dessutom funkar det hur bra som helst till ett vitt putshus :)

Lillstugan måste också målas för den är gul. Gult är fult!

Och det passar som inte med ett stort vitt hus och en gul liten stuga precis brevid.. Hur tänkte dom här liksom?!

Jaja, nu är det iaf fredag och vi ska njuta av varenda sekund som går att kräma ut från den..

Idag är en sån där jobbig dag.. När det värker lite extra i hjärtat..

Tur han finns, han den där bästa!

Vill att det ska bli helg nu så man får mysas lite extra.

Sen ska vi hjälpa svägerskan att flytta på lördag också.

Kan ju va trevligt att leka lite extra med henne nu när hon ändå ska flytta.

Nog för att vi har träffats och lekt ganska ofta nu när hon bott i stan men..

Nu ska jag ta mitt ömma hjärta och parkera mig vid diskbänken och sedan i soffan. Titta på tv själv..!? Fasen vad tråkigt.. Meeen vad göra?

Sent igår kväll kom vi hem efter att Daniel pickat upp mig på tågstationen i Sundsvall.

Jag har haft några riktigt braiga dagar tillsammans med storebror R1. Passade också på att träffa storebror J en snabb sväng. Det är nu 1½ år sedan sen jag såg dom båda och jag grips varje gång av någon sorts sorg..

Här bor jag, där bor dom. 80 mil bilväg imellan.

Storebror J har jag endast sett nu 2 ggr på 14-15 år eller vad det är..

Samtidigt som att man är grymt glad för att man hittat tillbaka till varann i vuxen ålder så svider det..   

Vi hade kunnat haft en relation som vilka andra syskon som helst. Men icke..

Som sagt, att man kan finna varandra som vuxna. Så som vi har gjort.

Helt otroligt!

R1 och jag är så otroligt jävla lika. Det är som om vi alltid skulle ha känt varann..

20 år missade vi, han och jag.. 20 år! ...PAIN!!!

Försöker att inte misströsta, men det är svårt..

Hur som helst, vi har haft det bra. Lika bra som alltid!

Men nu är jag hemma igen. Liiite jobbigt!

Jag har längtat hem lite hela tiden jag har varit borta, hemkär som jag är.

Men när det väl är dags att åka. Hjärtat skriker efter Daniel och barnen, men en viss del av mig skulle göra allt för att få stanna, lite lite till..

Tågresan hem var jobbig. Många tårar blev det där ett tag och folk måste ha funderat..

Men ingen av dom ska nånsin behöva se mig igen så jag kan gott bju på att skämma ut mig lite.

När jag klivit av tåget i Sundsvall, passerat spåren och när jag närmade mig vänthallen så stog han där. Min finaste älskade Daniel! Kände direkt hur mycket jag saknat honom. Min bättre hälft, min livskamrat.

Vi åkte hem och jag somnade underbart gott i hans famn.

Borta bra, men hemma hos Daniel kommer det alltid att vara bäst!