Det hela började igår eftermiddag. Jag hade min fina Mina här på besök och blev, helt utan förvarning så jädra trött och frös som en gnu. Låg ute i solen, i en solstol, två stora tjocka fällar under rumpen, tjocksockar, storkoftan och två filtar.. Hackade tänder ändå!

Sen under kvällen så steg febern, ordentligt också! Låg i soffan och snarkade halva kvällen, under duntäcket och med Daniel som höll om mig för att jag skulle frysa lite mindre.

Natten blev HEMSK! Sov knappt något alls.. HÖG feber och värk överallt.

På morgonen fortsatte det likadant. Har sen igår prövat alla smärtstillande och febernedsättande som vi hade hemma. Ett piller i timmen ungefär.. Men febern gick bara ner nån grad för att efter en halvtimme gå upp igen.

Så under förmiddagen fick jag nog. Jag var tvungen att komma till ett sjukhus.

Ringde sjukvårdsupplysningen (som man tydligen måste innan man dimper in hon akuten med den här typen av problem) fick en tid då dom skulle ringa upp mig och passade på att hoppa in i duschen medans jag väntada.

SWOOAM SWOOAM sa det i mina öron och jag kände att jag var nära att tuppa av. Så jag satte mig på golvet där i duschen. Men svimningskänslorna blev bara värre och värre och tillslut måste jag ha svimmat för jag vaknade upp med huvudet vilandes mot tvättmaskinen (vi har bara draperier och tvättmaskinen står precis breve duschen).

Väntade och väntade på det där samtalet från sjukvårdsupplysningen. Men telefonen var tyst!

Har aldrig tidigare varit så här sjuk så fick lite panik en stund och ringde 112 ist.

Fick prata med en jättegullig manlig sköterska som ville att jag skulle åka ambulans. Men Daniel stod redan i startgroparna för att köra upp mig till akuten så vi for själva. I bilen på vägen upp ringde dom från sjukvårdsupplysningen. Nästan 1½ timme senare än vad som lovats. Kärringen bad inte ens om ursäkt för missen när jag berättade hur dålig jag var och att sos tom tänkte skicka in mig i en ambulans. Jävligt dålig stil! Nog om det..

Sen hann vi bara komma in på akuten och medans vi skulle anmäla oss i receptionen vart jag svimmfärdig igen. Så la mig ner på golvet där i receptionen och måste ha tuppat av i några sekunder för jag minns bara att jag öppnade ögonen och såg Daniel sittandes på huk breve mig och strök mig över kinden.

Sen gick det lite snabbare än vad man är van vid på akuten. Dom kom och hämtade mig med en rullsäng och skjutsade in mig i ett rum där jag inte behövde ligga länge innan dom kom och tog prover och jag fick medicin.

Min snabbsänka var fruktansvärt hög. Högre än vad jag ens i min vildaste fantasi skulle kunnat tro att den faktiskt KUNDE vara!

Nu har jag fått penicillin och smärtstillande, man får ju som väldigt ont överallt när man har så här hög feber. Lite knäpp blir man av pillrena också.

Antingen superfnittrig, jättetrött, eller ledsen och arg :P

Hur som helst så ska jag bli frisk nu. Väldigt väldigt snart tänkte jag.

Just nu håller min underbara älskade Daniel på med käket. En redigt fin köttfärslimpa. Det är inte konstigt man blir bortskämd med maten :) Han är helt enkelt världens bästa på mat.. Min fina! :)

Sen tänkte vi trotsa min halvt medvetslösa kropp (och min mamma som förbjudit mig att göra annat än att ligga ner) och ta en kort prommis på ett par hundra meter, plocka med sittdon ifall jag skulle bli sugen på att inte kunna stå på benen, och bege oss mot majbrasan!

Får väl passa på att önska er en trevlig valborg också! :)