Vaknade tidigt i morse, kring 5. Varken jag eller hjärtat kunde sova.

Låg kvar och läste tills hans väckare ringde vid 6. Sen var jag huuuungriiiig!!!

Hunger är ett friskhetstecken i min värld.

Sprang ner och tryckte i mig två mackor och när hjärtat farit gick jag upp och la mig med boken igen. Somnade om efter ett tag och vaknade vid 11. Utvilad och på hyfsat gott humör.

Gamla vanliga Emelie är på väg tillbaka.

Sakta men säkert..

Jag är fortfarande arg och besviken, mest besviken. Men jag tänker inte lägga mer energi på att må dåligt över en sjukt tragisk människa som helt saknar ett liv.

Ikväll bär det av ut i skogen. Där ska vi fira midsommar tillsammans med Daniels gamla pluggkompisar från Umeå. Det blir fest hela helgen, igen :P

Hujedamej... Det blir säkert roligt. Bara man kommit igång.

Fy bubblan vad jag INTE längtar till söndag! :P

Eller jo, då kommer ju barnen hem efter 9 dagar borta så klart jag längtar :)