Vid den här tiden, för exakt två år sedan, stod jag inne på toan i min pyttelilla två och fixade mig tillsammans med min underbara vän Marina (skillnaden var väl att den 5:e var en lördag den gången).

Två dagar tidigare hade jag presenterats för en kille. Några kompisars kompis. Vi skakade hand. Han hade världens finaste händer. Det var det första jag lade märke till eftersom jag inte riktigt vågade titta honom i ögonen.

Vi satt och sneglede på varann under några timmar där den dagen. Den där dagen som var två dagar innan.

Han var så jävla fin!

Det blev två dagar senare och jag skulle ha inflyttningsfest. Våra gemensamma vänner hade helt enkelt tagit sig friheten att bjuda med sig den här killen. Och lika glad för det var jag. Lite ögongodis kunde ju aldrig skada. Hur som..

Kvällen gick, vi blev lite fulla. Alliop blev lite fulla. En del blev VÄLDIGT fulla. Jag var någonstans där mitt i mellan.

Som på beställning tyckte en av våra gemensamma vänner att "Men en liiiten puss kan vi väl få se!?". Mest på skoj tror jag att det var. Men vi båda tog det väldigt allvarlig. Sagt och gjort..

Sen den sekunden har jag inte kunnat slita mig ifrån honom. Kudden som han i början hade när han sov hos mig kunde jag inte förmå mig att plocka ut ur näsan. Han luktade ju så gott!

När han farit hem på kvällarna, eller åkt till jobbet på mornarna så kunde jag ta hans kudde och sitta och lukta på den i evigheter. När jag tillslut grät av saknad (mycket tack vare kudden) så insåg jag att jag var kär. På riktigt.

Det var en känsla som jag inte hade känt på bra många år och det kändes så bra.

Jag har älskat honom sedan den dagen för exakt två år sedan. Och det blir mer för varje dag som går.

Han är mitt allt. Min bästa vän, min stöttepelare, mitt lyckopiller, min drog.

Idag skulle jag dö utan honom. Jag skulle dö för honom!

Vi gör allt tillsammans (utom tränar, för just nu är det hans grej).

Vi inte bara bor, sover, duschar, äter, skrattar och gråter ihop. Numer är vi även kollegor. Iofs så är vi på två olika avdelningar och ser bara varann som hastigast under en arbetsdag. Och på lunchen då förståss. But still..

Daniel, Jag älskar Dig över allt annat.

Idag, imorgon och för alltid!

Här är några av de bilder som vi tillsammans hamnat på under åren som gått.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu kompisar har vi börjat projekta igen. Friggen har fått ny färg, den var fult gul med vita knutar, men nu är den vit med grå knutar. Mycket bättre så tycker vi.    Sen så stöp vi, bokstavligt talat, över en sommarstuga för ett tag sedan. Ett su...

Ni som känner oss vet att vi har levt under lite press under en längre tid. Jag ställde ett ultimatum på en gravt alkoholiserad och mentalt sjuk släkting, att det var dags att välja. Söka hjälp, eller förlora oss. Den här släktingen valde att reage...

Hej hej bloggen! Vi har haft lite bloggtorka, så att säga, men nu är det dags för en uppdatering.   För exakt tre veckor sedan började vi riva den gamla altanen, och nu har vi snott ihop en ny. Tänkte därför bara titta in för att fylla på med l...

Vinter och våra vattenledningar är två saker som man helt enkelt ska försöka låta bli att kombinera så långt det är möjligt.    Första vintern vi hade huset frös vattnet i februari när den sista köldknäppen kom. Det var då lite mer än 30 minusgra...

Som rubriken lyder. I helgen har vi haft spökfest. Eller vi och vi, Julia har. För länge sedan började hon tjata om att få ha en liten fest. Och lagom tills vi fått både hål i huvudet och blödande öron så slog vi till och bjöd in några tjejer. ...